Debatt: "Zaremba partisk i Vaxholmstvisten"

Maciej Zaremba är en mäktig man. Han har i princip fått obegränsat med tid, resurser och utrymme i Sveriges största morgontidning för att skildra en av Europas mest politiskt laddade arbetstvister.
Genom att redovisa de fakta i målet som Dagens Nyheter undanhållit sina läsare, har vi vederlagt Maciej Zarembas grundtes att Laval-målet handlar om att ”detta utländska småföretag inte gavs en chans att acceptera svenska grundregler”. Det är uppenbart att det svider för Zaremba.
Zaremba försöker flytta fokus
Han tar därför nya tag här på Europaportalen (060131) och försöker nu flytta fokus till andra pågående mål i Arbetsdomstolen och till vad han kallar ”Byggnads avtal”, som ”hyser (…) klausuler som kan ifrågasättas på demokratiska grunder”. Vi vill erinra om att de av Zaremba ifrågasatta bestämmelserna ingår i det kollektivavtal som just i demokratisk ordning och enligt gängse praxis på arbetsmarknaden slutits mellan den centrala arbetsgivarorganisationen (Sveriges Byggindustrier) och den centrala arbetstagarorganisationen (Byggnads), vilket borgar för att avtalet är balanserat mellan arbetsgivarintressen och arbetstagarintressen. Vi skall vid tillfälle gärna debattera de ifrågasatta avtalsbestämmelserna, men ytterst är dessa en fråga för kollektivavtalsparterna.
Viktig fråga för EU
Nu gäller Laval-målet vid EG-domstolen dock inte dessa enskilda bestämmelser i Byggnadsavtalet. Den grundläggande principfråga som EG-domstolen har att ta ställning till, är nämligen den följande: är det den s.k. ursprungslandsprincipen eller den s.k. arbetslandsprincipen som skall gälla i fråga om löne- och arbetsvillkor, när en arbetsgivare från en annan medlemsstat inom EU tillfälligt verkar här i Sverige?
Det är samma fråga som våra folkvalda ledamöter i Europaparlamentet och Europas regeringar i EU:s ministerråd för närvarande brottas med i debatten om EU:s kommande tjänstedirektiv. Annorlunda uttryckt: är det lönekonkurrens mellan Europas arbetstagare som är den europeiska sociala modellen? Är det genom att ställa Europas arbetstagare mot varandra som vi bidrar till processen att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken? Är det så vi säkerställer EU:s uppgift att på ett konsekvent och solidariskt sätt organisera förbindelserna mellan medlemsstaterna och mellan deras folk?
Partisk journalistik
Maciej Zaremba verkar egentligen inte ha några svar på de principiella frågor han berört i sin artikelserie, annat än att de berörda själva, om så via tolk, skall få avgöra vilka löne- och arbetsvillkor som bör tillämpas på dem via svenska kollektivavtal. I stället försöker han diskreditera oss och hävda att vi ägnar oss åt advokatyr, sprider desinformation och ägnar oss åt konspirationsteorier.
För att rädda vad som räddas kan av sin heder och sin journalistiska trovärdighet, väljer Zaremba en tidlös försvarslinje för alla makthavare: att skjuta på budbäraren. Han blir till och med slarvig, när han citerar oss fel och påstår att vi hävdat att Laval låtit sig eggas av Svenskt Näringsliv till att ”undergräva den svenska kollektivavtalsmodellen”.
Zarembas hantverk måste helt enkelt kallas vid dess rätta ord: ett i grunden partiskt journalistiskt arbete. Det torde vid det här laget stå klart för envar som tar sig tid att sätta sig in i målet och som bl a läser Byggnadsarbetarens, LO-Tidningens och Transportarbetarens rapportering i målet – och de kanske alltför frispråkiga intervjuerna med Svenskt Näringslivs vice ordförande Jan-Peter Duker – att det även finns en annan sida på historien än den som Maciej Zaremba valt att berätta.
Varför är det då så viktigt för Maciej Zaremba att undanhålla denna del av sanningen, som skulle tyda på att Laval är en bricka i spelet som har dragits in – och kanske till och med offrats – i en konflikt som gäller något mycket större än Byggettans ombudsmäns påstådda agerande under sommaren 2004?
Trovärdighet på spel
Varför vill inte Zaremba tillstå att en svensk byggnadsarbetare i Stockholmsområdet som utförde det arbete som de lettiska arbetarna gjorde i Vaxholm i genomsnitt tjänade 145 kr per timme sommaren 2004? Varför berättar han inte att bolaget påstår att de har betalat drygt hälften av den lönen, 78 kr per timme, men att arbetstagarna själva och inkomstuppgifter i Lettland visar att de fått cirka 35 kr per timme?
Vad sa egentligen de lettiska och ryska arbetare som Zaremba intervjuat om sina löne- och arbetsvillkor i Sverige? Hur mycket mindre i lön skall Byggnads yrka för arbetare från andra medlemstater, som ofta utför arbete med sämre arbetsvillkor och med postsovjetisk utrustning, för att det inte skall anses vara diskriminerande? Varför vill Zaremba inte tillstå att målet kanske även handlar om ett företag och en arbetsgivarorganisation som vill tjäna mer pengar genom att pressa sina och sina medlemsföretags lönekostnader?
Svaret är givetvis att om denna verklighetsbeskrivning får fotfäste i debatten, skulle det innebära ett grundskott mot såväl Dagens Nyheters som Maciej Zarembas trovärdighet.
Zaremba beklagar sig därför över valet av samtalspartner och över att Byggnads nu ”efter två månaders tystnad” tar till orda. Det är tydligt att Zaremba inte är van att bli motsagd, men inte heller står ut med det faktum att Byggnads hitintills har valt att ignorera honom. Insikten om att Byggnads för närvarande försvarar sig och sina medlemmar i en domstolsprocess som dragits igång av Laval – och inte bedriver en debatt i DN Kultur – kommer förhoppningsvis förr eller senare att sjunka in även hos Zaremba.
Två frågor till Svenskt Näringsliv
Det var knappast av omsorg för rättsläget som Svenskt Näringsliv finansierade Lavals rättegångskostnader vid Arbetsdomstolen (Duker, Europaportalen 060201). Arbetsgivarsidans processmålsättningar i EG-domstolen framgår med all önskvärd tydlighet av Jan-Peter Dukers intervju i Transportarbetaren nr 9 2005, till vilken vi hänvisar. För att skingra våra eventuella misstankar att processen vid EG-domstolen företrädelsevis förs på Svenskt Näringslivs villkor och initiativ, snarare än i Lavals intressen, har vi två frågor till Duker: exakt vid vilken tidpunkt fattade Svenskt Näringsliv beslut att engagera sig i processen? Vem finansierar numera Lavals rättegångskostnader för processen i EG-domstolen?
Dagens Nyheter refuserar och fördröjer
Slutligen, hur var det egentligen med Byggnads påstådda tystnad? Dagens Nyheters artikelserie publicerades mellan den 10/11 -19/11 2005, med Zarembas slutreplik på den efterföljande debatten införd den 9/12 samma år. Faktum är att Byggnads ordförande Hans Tilly redan i samband med att Zarembas första artikel publicerades begärde att få in ett genmäle, men blev refuserad. Artikeln publicerades i stället i Svenska Dagbladet den 19 november 2005.
När Lavals ombud, advokat Anders Elmér, däremot beretts tillfälle att ge sin syn på saken, kontaktade vi som är ombud i målet DN:s kulturchef, Maria Schottenius, den 21 december 2005. Vi ville ha en möjlighet att ge våra huvudmäns syn på de faktiska omständigheter som ligger till grund för processen vid EG-domstolen.
Artikeln, som sedermera publicerades här på Europaportalen, levererades till DN den 4 januari 2006. Eftersom artikeln uppenbarligen ansågs vara för omfattande – vilket ter sig något märkligt i förhållande till det utrymme DN ditintills ägnat frågan – levererades en nedkortad version en vecka senare.
Efter att publiceringsdatum skjutits fram två gånger trots upprepade påstötningar, hade DN förskjutit sitt publiceringsbeslut i drygt tre veckor. Syftet med fördröjningstaktiken har uppenbarligen varit att ge Maciej Zaremba mer tid och ett tillfälle att omedelbart – i direkt samband med publiceringen av vår artikel – bemöta kritiken. Så mycket för det öppna samtalet på Dagens Nyheter. Vi valde därför att dra tillbaka vår artikel och publicerade den i stället här på Europaportalen i sin fullständiga version.
Vi välkomnar därför Maciej Zaremba till en öppen debatt på lika villkor här på Europaportalen om de principfrågor som har väckts genom Laval-målet.
Advokat Peter Kindblom
Chefsjurist Dan Holke
Ulf Öberg
Skribenterna är ombud för arbetstagarparterna i processen vid EG-domstolen.