Läsartext: EU måste fatta viktiga skattebeslut
Lars Nyberg 14 april 2010 | Finanskrisen ställer nya krav.I finanskrisens spår måste en samordning av skatterna upp på EU:s bord. Det är dags för EU att fatta beslut om bolagsskatt, att beskatta kortsiktiga spekulationer och införa gemensam koldioxidskatt. Det skriver Lars Nyberg.
För beslut om skatter i EU fordras enhällighet. Men i dagens ekonomiska situation är den nationella bestämmanderätten för en del skatter en ren illusion. Med det ekonomiska beroendet mellan staterna är det marknaden som avgör till exempel vilken företagsbeskattning man kan ha. Dessutom har det blivit allt tydligare att gemensamma skattebeslut är nödvändiga för att lösa dagens stora ekonomiska problem. Det finns därför tre skattebeslut som borde stå högst upp på EU:s dagordning redan under 2010.
Bolagsskatt
För det första, företagsbeskattningen och då mera bestämt bolagsskatten. Att få en gemensam skattesats är nog utesluten med de olika politiska utgångspunkterna i olika medlemsländer men det som kan och måste samordnas är hur man beräknar skatten.
På EU-språk handlar det om en samordnad gemensam bolagsskattebas. Att man beräknar momsen på samma sätt men med olika momssatser är accepterat sedan länge. Varför har det varit så omöjligt att få samma syn på bolagsskatten? Oviljan från framför allt Irland att släppa sin konkurrensfördel med en låg bolagsskatt är nog den mest kända orsaken. Att Irland har en låg skattesats är välbekant men att de samtidigt faktiskt inte har så många avdragsmöjligheter som många andra länder är nog inte lika känt.
EU-kommissionen har tillsammans med medlemsländerna under flera år utrett hur en gemensam bolagsskattebas skulle kunna konstrueras. Vi är många som väntar på att få den publicerad för en öppen diskussion. Vi kan ha olika syn på hur en sådan skatt exakt skulle konstrueras men att den vore ett stort steg framåt är arbetsmarknadens parter överens om. Hur ofta har vi ett sådant utgångsläge inför en diskussion?
Problemet tycks vara att politikerna hittills inte har låtit verkligheten styra besluten. Det mest positiva inom det här området är att EU-kommissionen har antytt att man är på gång att starta diskussionen om en gemensam bolagsskattebas.
Skatt på finansiella transaktioner
För det andra, den nu mest diskuterade skatten på finansiella transaktioner. Det som tidigare diskuterades hade namnet Tobinskatt. Det är numera ett icke lämpligt namn eftersom de transaktioner som Tobin inriktade sig på nu bara utgör en liten del av de finansiella transaktionerna inom världsekonomin.
Före finanskrisen hade dessa internationella transaktioner mellan banker och andra finansinstitut antagit en omfattning som knappast går att greppa. Från att 1990 ha varit 15 gånger världens samlade BNP har den vuxit till 70 gånger.
En sådan omfattning för en ständig förflyttning av kapital för att få del av kortsiktiga vinster har ingenting med världshandels funktion att göra. Det är ren och skär spekulation. Detta måste bort. De tankar som finns att beskatta vinsterna i finansinstituten är en möjlig väg men inte särskilt effektiv. Vinster från den gamla vanliga bankverksamheten skulle också straffbeskattas. Möjligheterna att skaffa sig vinster från spekulation skulle inte heller försvinna. Det skulle till och med kunna bli så att en sådan skatt skulle sporra till att få än större vinst före skatt.
Beskatta kortsiktiga transaktioner
Den effektiva metoden är i stället en skatt direkt på de kortsiktiga spekulationerna. Om man beskattar alla transaktioner mellan finansinstitut, drabbas de hårdare ju oftare de sker. Det skulle med andra ord inte längre bli möjligt att få ut vinster från förflyttningar av kapital kanske flera gånger per dag. Med en mycket låg skattesats, 0,05 % är det som oftast föreslås, skulle den knappast märkas för traditionella investeringar där penningöverföringen sker mer sällan.
Det är de kortsiktiga spekulativa transaktionerna som har gett finanssektorn dess höga vinster och det är på dessa transaktioner som höga bonusar har delats ut. Skatt på finansiella kortsiktiga spekulativa transaktioner mellan finansinstituten skulle ta bort merparten av orsakerna till den finanskris som så hårt har drabbat hela världen. Notera också att det gäller transaktionerna mellan finansinstituten och inte den vanliga in- och utlåningen i bankerna för privatpersoner och företag.
Ivrigaste förespråkaren för denna skatt inom EU är Europaparlamentet. Här har EU-kommissionen ännu varit tveksam till konkreta förslag. Det behövs en debatt för att driva fram detta.
Koldioxidskatt
För det tredje har vi koldioxidskatter. Samstämmigheten om att koldioxidutsläppen måste minska är i det närmaste total. Sverige och flera andra länder har en skatt på utsläpp av koldioxid. Detta är en skatt som träffar källan för utsläppen direkt. Den tvingar, om den är tillräckligt hög, fram en anpassning på marknaden.
Om utsläppen är dyra försöker man finna nya metoder som inte ger lika stora utsläpp. Detta är effektivare än att direkt förbjuda viss verksamhet. För staten innebär det inkomster i stället för utgifter som med direktstöd till de metoder som har mindre utsläpp.
Men för att fungera måste denna skatt alltså vara tillräckligt hög. Om en enskild stat har så hög koldioxidskatt missgynnas konkurrenskraften. Åter ser vi ett skäl till att ha en gemensam skatt. Bland annat Sverige klarar idag av att ha en egen skatt på koldioxid. För att kunna höja den så att den blir effektiv fordras dock en grundnivå för en sådan skatt för alla EU-länder. Även här finns det tydliga signaler från den nya EU-kommissionen om att förslag är på gång.
Detta räcker
Det kan finnas anledning att påpeka att utgångspunkten trots ovanstående är att skattepolitiken inom EU ska vara nationell. EU ska till exempel inte lägga sig i inkomstskatten. Det är när den nationella suveräniteten inte går att upprätthålla i praktiken, då marknaden tar över och ”fattar besluten”, som samordningen inom EU blir nödvändig. Det är likaså när man med hjälp av gemensamma skattebeslut kan lösa problem som annars inte kan lösas som samordningen av skatterna inom EU blir nödvändig.