Läsartext: Blockera sajter med barnpornografi i EU

Debatten om blockering av barnpornografi har pågått sedan EU-kommissionär Cecilia Malmström föreslog blockering i hela EU. I Sverige har barnpornografi blockerats i flera år, ett arbete som ECPAT Sverige tagit initiativ till. Metoden må vara kontroversiell men samtidigt en viktig del i arbetet mot barnpornografi.

Att samhället måste motverka barnpornografi håller de flesta med om. Men hur? Som barnrättsorganisation anser ECPAT att det inte finns ett enkelt svar. Snarare måste flera metoder användas parallellt. Det kan handla om att ta fast producenter, släcka ner internetsidor, lagföra konsumenter, men även försvåra åtkomst. Därför behövs en verktygslåda med olika motåtgärder.

På nätet finns allt från kommersiella barnpornografiska internetsidor till slutna grupper som byter material. Grunden för hela verksamheten är att barn utsätts för sexuella övergrepp och grova kränkningar. Inte allt för sällan har övergreppen inslag av ren tortyr. Ofta utfört av någon närstående som barnet litat på, men även vuxna som rest utomlands för att köpa sex av barn och dokumenterat övergreppen. För offret utgör övergreppet ett trauma. Vetskapen om att materialet sprids över nätet är en fortsatt pågående kränkning.

Att utifrån den bakgrunden förespråka ett totalt fritt internet är inte okomplicerat. Först bör vi ställa frågan vems frihet vi talar om? De barn som utsatts för sexuella övergrepp och filmats eller fotats har aldrig tillfrågats om det är okej att materialet sprids över nätet. Det är inte deras rättigheter eller friheter som värnas.

I Sverige och övriga Norden blockeras barnpornografi sedan flera år tillbaka. Den svenska blockeringen genomförs av Rikskriminalpolisen i ett frivilligt samarbete med Internetleverantörer som tillsammans står för 80-90 procent av marknaden. Samarbetet tog ECPAT initiativ till 2005.

ECPATs anser att blockeringen är en viktig metod för att slå mot lönsamheten för sajter som tjänar pengar på barnpornografi. För offren på bilderna blir blockeringen ytterligare en kugge i arbetet för att minska spridningen. Däremot kommer blockeringen aldrig att vara en lösning på hela problemet. Den ersätter inte arbetet med att släcka ner barnpornografiska sidor, utan är en av flera metoder som stoppar och stör den barnpornografiska verksamheten på nätet.

Ett vanligt motargument är att blockeringen är lätt att gå runt. Så är det nog för personer med en viss datorvana. Och gör man det ännu svårare så kommer fortfarande vissa att ta sig runt. Så fungerar all brottsbekämpning och brukar inte vara ett argument för att lägga ner polisens arbete. När senast kom förslaget om att sluta jaga fortkörare eftersom många kommer undan? En mer relevant diskussion borde vara hur blockeringen kan bli bättre. Inte hur den snabbast läggs ner.

Även blockeringens effektivitet har ifrågasatts. Vad har åstadkommits? Enligt Rikskriminalpolisens IT-brottssektion är frågan svår att besvara. De förändringar som går att se på nätet beror på en mängd faktorer. Det kan gälla allt från internationella polistillslag till insatser från enskilda länder. Blockeringen är i dagsläget inte så effektiv som den kan bli innan den sprids till fler nationer. Ju fler som blockerar desto svårare blir det att tjäna pengar på barnpornografi. Att enbart blockera i Norden och ytterligare några länder är inte tillräckligt.

En del debattörer har uttryckt farhågor om utökad blockering mot annat innehåll än barnpornografi. Utifrån ECPATs kontakter med svenska internetleverantörer betraktas detta som något otänkbart. Barnpornografi utgör ett undantag från huvudregeln att inte blockera.

Trots det pågår försök från intressegrupper att förmå internetleverantörerna att blockera även annat innehåll på nätet. Det är djupt beklagligt och riskerar att undergräva förtroendet för blockeringen av barnpornografi. Som en följd har röster höjts för att Sverige bör införa garantier mot att den utvidgas till andra områden. Sådana garantier kan vara en gångbar väg som är väl värd att diskutera.

Farhågor har även gällt innehållet i den så kallade spärrlistan över webbadresser. Blockeras enbart det nödvändiga? Ett förslag som nu diskuteras av polis och internetleverantörer är att låta en tredje part granska polisens arbete med blockeringen. Det kan vara ett bra sätt att verifiera att polisens arbete håller måttet och granska eventuella risker för överblockering.

Sammantaget pågår relevanta diskussioner som syftar till att strama upp, öka insynen och kontrollen av blockeringen. Det är positivt och på ECPAT hoppas vi att de ger resultat. Blockeringen bör diskuteras och utvärderas eftersom den eventuellt kommer att vara förebild för blockering inom EU.