Upprop för att rädda Brysselambassad

Den 1 juli ska all verksamhet på Rue Luxembourg 3, mitt emellan det kungliga palatset och EU-parlamentet, läggas ner. Regeringen beslöt att lägga ner Sveriges ambassad i den belgiska huvudstaden efter att oppositionen drivit igenom ett sparkrav på 300 miljoner för regeringskansliet i slutet av förra året.

Carolina Falk har bott i Bryssel i 13 år och jobbar på en av EU-institutionerna. Hon har startat ett upprop på internet för att protestera mot beslutet. I dag har ett hundratal personer skrivit under för att ambassaden ska få vara kvar.

– Det finns många svenskar här i Bryssel och jag hoppas att utrikesdepartementet kan tänka om en gång till innan ambassaden läggs ner, säger Carolina Falk.

Enligt den svenska ambassaden fanns det cirka 4 500 svenska medborgare med belgiskt uppehållstillstånd i Bryssel i mitten av mars. Till dessa kan man räkna de svenskar som inte har registrerat sig i Bryssel, de med dubbelt medborgarskap och de som har varit här mindre än tre månader, så siffran ligger nog i underkant.

Enligt Carolina Falk kan det vara så många som 7000 svenskar i Bryssel.

– Det måste vara en av de största ”diaspororna” av svenskar, säger hon.

När ambassaden läggs ner den 1 juli ska ett honorärt generalkonsulat öppnas i staden, men när det ska ske är ännu inte klart. En ambassadör ska placeras i Stockholm och sköta kontakterna med Belgien från hemmaplan. Därefter kommer det inte att gå att ansöka om pass längre i Bryssel utan passlösa svenskar får bege sig till Paris eller Haag i Nederländerna. Under 2010 var det runt 800 personer som ansökte om pass eller id-kort på ambassaden.

– Däremot kommer man att kunna hämta ut sitt pass i Bryssel när konsulatet har öppnats, säger Ewa Nilsson, ambassadråd vid ambassaden i Bryssel.

Carolina Falk önskar att mer kreativa lösningar kunde hittas, som till exempel att låta de konsulära ärendena skötas av den särskilda EU-representationen i Bryssel som kommer att finnas kvar. Hon kommer att fortsätta att samla in namn och sedan skicka dem till Utrikesdepartementet.

– Det är många som har hört av sig och uppmuntrat mig, även om några är uppgivna. Men jag har i alla fall försökt visa att det går att göra något, säger Carolina Falk.