Debatt: Sjöstedt: Borgerliga måste kritisera EU:s rovfiske

Tisdagen den 27 september röstade EU-parlamentet för ett partnerskapsavtal om fiske mellan EU och Kap Verde.

Av de svenska ledamöterna röstade fyra ledamöter ja: Paulsen, Schmidt och Wikström från Folkpartiet samt Centerpartisten Lena Ek. För Lena Ek var det en av de sista omröstningarna innan hon intog den svenska miljöministerposten. Nu kan det för Folkpartiet del handla om en felröstning, under förra mandatperioden röstade Folkpartiet mestadels nej till liknande fiskeavtal. I Eks fall är det mer tveksamt vad hon ville, under förra mandatperioden avstod hon mestadels i liknande ärenden.

EU:s fiskeavtalspolitik har kritiserats därför att haven helt enkelt inte har fisk nog för det storskaliga fångstmaskineri som vuxit fram under de senaste årtiondena. När de europeiska fiskevattnen har utfiskats köper EU fiskerättigheter i Afrika istället. Men de afrikanska bestånden är också överfiskade, liksom tyvärr de flesta bestånd av goda matfiskar i världen.
Fiskbestånden utanför Västafrika är enligt FN:s rådgivande fiskekommitté CECAF i de flesta fall överfiskade, utfiskade eller har ett oklart läge. Trots det har EU valt att teckna fiskeavtal och betalt kompensation till de berörda afrikanska länderna.

Den minskade lönsamheten subventioneras av EU:s skattebetalare. Inte minst har generösa EU-bidrag hjälpt till i denna utveckling. EU:s subventioner till fiskenäringen beräknas till och med vara större än värdet av den fisk som fiskas upp. Upp till 80 procent av fiskeföretagens avgifter för deras rättigheter till afrikanska vatten står EU:s kassa för.

Jämfört med det förra EU-parlamentet 2004-2009 har motståndet mot EU:s fiskeavtal ökat något, om än marginellt. Vilka insatser gör våra svenska ledamöter i EU-parlamentet och i sina respektive grupper för att argumentera mot den rovdrift med fisket i världshaven och utsugning av världens fattiga länder som EU:s fiskeavtal med afrikanska och stillahavsländer innebär? Är Folkpartiet i EU-parlamentet numera anhängare av EU:s fiskeavtalspolitik? Och vilken är Centerpartiets och miljöministerns linje?

Den 6 oktober i år gick regeringen på pumpen två gånger i riksdagens EU-nämnd i ärenden som avgjordes via skriftligt beslut, se de rödgröna partiernas motivering nedan. Regeringen, som saknar majoritet i riksdagen, tvingas rösta emot EU:s föreslagna fiskeavtal med Kap Verdeöarna och finansieringen av fiskeavtalet mellan EU och Marocko.  

Är det inte hög tid att även de borgerliga partierna omprövar sin okritiska syn på EU:s fiskeavtal med utvecklingsländer?

Jonas Sjöstedt (V)
Riksdagsledamot

Så här motiverade vi rödgröna partier vårt nej till fiskeavtalet med Kap Verde:
Sverige borde kräva att EU:s samtliga fiskeriavtal med utvecklingsländer omvandlas till utvecklingssamarbete i syfte att utveckla hållbart och ansvarsfullt fiske som förvaltas av länderna. Därför borde regeringen motsätta sig förhandlingar om nya avtal och protokoll och istället framföra detta krav.

I den socioekonomiska analysen för avtalsprotokollet med Kap Verde framgår tydligt att landet inte har kapacitet att övervaka hur stora mängder fisk som egentligen tas upp. I ljuset av den osäkerhet som präglar redovisningen av hur stort överskottet på beståndet är och att det finns oroande tecken på överfiske när det gäller avtalen med tredje land är detta ett extremt oroväckande faktum. Analysen understryker vidare att det finns stor risk för att ett hållbart fiske inte kan garanteras.

Det framgår också att det inte sker någon lokal förädling av den landade fisken, att få av lokalbefolkningen anställs inom EU-flottorna samt att fiskeavtalet totalt sett har en begränsad påverkan på Kap Verdes totala ekonomi. Detta är skäl som ytterligare stärker argumentet att motsätta sig detta avtal.