Debatt: Driv inte Serbien i Rysslands armar

Serbien är för tillfället under hård press. I grunden finns problem med en haltande ekonomi och en hög arbetslöshet. Under det senaste året har hanteringen av flyktingsituationen blivit en allt tuffare utmaning. I detta läge har EU inte råd att avvakta. Engagemanget för att Serbien ska bli en stabil EU-medlem – och inte driva iväg åt något annat håll – måste nu snabbt tas till en högre nivå.

I morgon reser jag återigen till Serbien. Inom ramen för ett långsiktigt svensk-serbiskt fackligt samarbete har jag besökt landet i många år. Även om mycket har varit tufft har jag under de senaste 10 åren hela tiden känt att det funnits en positiv trend. Landet har sakta med säkert rört sig åt rätt håll.

Nu är jag rädd för att EU-engagemanget i landet är för svagt. EU har gett en del nyttig support i arbetet med att ta hand om flyktingarna, men har utöver det inte satsat riktigt helhjärtat. Att kommissionsordföranden Juncker förra året sade att dörren till EU är stängd fram till år 2020 var en dålig start. Även om det sedan dess har blivit bättre återstår det viktiga steg att ta.  

På senare tid har det varit lätt att få intrycket att Ryssland vill ha Serbien mer än vad EU vill. Sådana signaler är illavarslande. EU har allt att vinna på att ett öppet och välfungerande Serbien så småningom går in som ny medlemsstat. Samtidigt har EU massor att förlora på att landet tappar kursen. Nu borde det självklara därför vara att omgående öka engagemanget.

För att engagemanget ska ge bästa effekt måste det gå ut på att både stötta och att ställa krav. Som jag ser det bör tre centrala punkter till att börja med sättas i fokus.

För det första måste EU bygga upp en ordentlig beredskap för att både tekniskt och resursmässigt bistå Serbien i de närmaste månadernas hantering av flyktingsituationen. Så långt i år har över 300 000 flyktingar passerat Serbien på väg till EU. Mycket tyder på att flyktingströmmen kommer hålla i sig. I och med att vintern är i antågande kommer förhållandena bli svårare. Dessutom finns det risker för att inte bara Ungern, utan också andra EU-grannländer försöker stänga sina gränser. Då kan många flyktingar fastna i Serbien. Fram till nu har serberna – inte minst civilsamhällets organisationer och vanligt folk – bemött flyktingarna på ett värdigt och solidariskt vis. EU måste vara redo för de stödinsatser som krävs för att det i alla tänkbara scenarier ska fortsätta vara på det sättet.

För det andra måste EU på allvar dra igång förhandlingarna om serbiskt EU-medlemskap. Det har talats om att åtminstone ett par kapitel ska öppnas före årets slut – troligen rörande vissa finansfrågor och normaliseringen av relationerna med Kosovo. Det är viktigt att detta verkligen sker och att det samtidigt etableras en ambitiös tidtabell för den fortsatta förhandlingsproceduren. EU måste vara fullt inriktat på att leverera för egen del och att mycket aktivt se till att Serbien också gör det.

För det tredje behöver EU – i syfte att bana väg för skarpa förhandlingar i de frågorna lite längre fram – satsa ännu mer på det serbiska arbetet med att garantera principerna om rättstat, mediafrihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är de medlemskriterier som Serbien kanske är längst ifrån att uppfylla. Här är det viktigt att serberna får bättre fart på reformerna. Bland annat är korruptionen och den organiserade brottsligheten hårda nötter att knäcka.

I ett läge när Serbien är pressat är det hög tid för EU att verkligen bekänna färg. Att lämna fältet öppet för ryska influenser vore ödesdigert. Det är dags att gå ”all in” i engagemanget med Serbien.

Olle Ludvigsson (S)

EU-parlamentariker och ledamot i EU-parlamentets delegation för samarbetet mellan EU och Serbien