Debatt: Debatt: Nu får alla klimatpolitiker bekänna färg

Imorgon onsdag är det dags för slutomröstning om utsläppshandeln - igen. Vi gröna var med och fällde det förra förslaget för snart två veckor sedan. Politiker till höger skrek sig högröda i ansiktet över att vi stoppat ett förslag med argument om att “klimatet inte kan vänta”. Och visst är det så. Men klimatet kan framförallt inte vänta på dåliga klimatlagar, långt ifrån Parisavtalets mål.

Moderater och centerpartister försökte framställa omröstningen om utsläppshandeln som ett misslyckande för klimatet. Att det riskerade ta många månader innan ett nytt förslag fanns på bordet som EU-parlamentet kunde klubba. Det visade sig vara långt ifrån verkligheten. Bara två veckor senare röstar vi om ett nytt och skarpare förslag.

Ett misslyckande 

Klimatmisslyckandet hade varit ett faktum om det framvaskade förslaget hade godkänts. Omröstningen var ett misslyckande, men inte för klimatet utan för den konservativa rapportören som saknade en majoritet för sitt förslag.

För såhär är det. Det är rapportörens ansvar att få igenom sitt förslag. Hen är utsedd av sin grupp för att driva processen och få lagen i hamn. I en svensk kontext är det regeringens ansvar att driva lagstiftningsprocessen. I det här huset är det rapportörens ansvar. Alla andra grupper utser skuggförhandlare med uppgift att säkra stöd för sin linje inom sina grupper. För två veckor sedan misslyckades Peter Liese och Emma Wiesner att göra just detta. De skrev ut checkar utan att ha täckning i sina egna grupper. En dålig förhandlingsteknik.

Detta hände

Men vad var det egentligen som hände?

Det som främst fick oss gröna att rösta nej förra veckan handlade om fossila subventioner, närmare bestämt den fria tilldelningen. Vi gröna vill avskaffa dessa helt, medan de konservativa vill skjuta utfasningen på framtiden. Och bara en vecka senare fanns en ny, skarpare uppgörelse - tack vare att vi stoppade förslaget. Kammaren var nära att klubba att endast 30 procent av subventionerna för sektorer som ingår i klimattullarna ska avskaffas till 2030. Det är betydligt sämre än kommissionens förslag på 50 procent, vilket också är förslaget i den nya utskottsöverenskommelsen.

Dessutom finns nu ett tidigare slutdatum för när de fossila subventionerna ska vara avskaffade. Kommissionens förslag är 2035, men parlamentet kommer imorgon ställa sig bakom ett slutdatum år 2032. Det är fortfarande för sent, men bägge dessa förändringar är till det bättre - klimatframgångar som vi inte hade fått se om högerns urvattnade version av utsläppshandeln hade gått igenom i Strasbourg för två veckor sedan.

Så att kalla förra sessionens omröstning för ett klimatfiasko är fel.

Moderaternas och Centerns partigrupper försökte skapa en stabil fossilallians i EU-parlamentet, eftersom de räknade med stöd från de högerextrema grupperna. Det visade sig vara en dödfödd idé, som den progressiva delen av parlamentet stoppade. Nu har vi visat dem att de måste samarbeta med oss för att komma vidare med klimatomställningen. Och det gav resultat direkt.

Inte överdriva framstegen

Dock ska vi inte överdriva framstegen, den här dealen är markant sämre än det vi först kom överens om i miljöutskottet tidigare, och ännu sämre än vad vi gröna förespråkar. Men så ser det parlamentariska utrymmet ut under denna mandatperiod. Engångsminskningen är fortfarande för dålig och sker framförallt för sent, och vi gröna vill även se högre minskningstakt, och en snabbare utfasning av de fossila subventionerna.

Därför lägger vi fram två ändringsförslag imorgon. Det är inte förslagen vi hade velat se, utan helt enkelt bara de förslag som miljöutskottet enades om för en dryg månad sedan. Det är upp till varje parlamentariker som säger sig kämpa för klimatet att bekänna färg.

Jakop Dalunde (MP) 
EU-parlamentariker

Pär Holmgren (MP) 
EU-parlamentariker