Debatt: Vi måste konfrontera kvinnohatet

Våld mot kvinnor och flickor och våld i hemmet är utbredda företeelser och uttryck för diskriminering av kvinnor och utsatta familjemedlemmar. En undersökning från Eurostat visar att upp till 41 procent av kvinnorna i vissa EU-länder har utsatts för våld.

I och med att Istanbulkonventionen om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor trädde i kraft 2014 tog de länder som är parter i konventionen ett viktigt steg mot att stärka sin inhemska lagstiftning och politiken mot detta gissel.

EU undertecknade Istanbulkonventionen 2017, men anslutningen stoppades i rådet i flera år. Detta ändrades för tre veckor sedan, då rådet slutligen hävde blockeringen och skyndade på anslutningen till konventionen. Detta är ett lovande resultat för att jämställdheten ska göra framsteg och för att insatserna mot våld mot kvinnor och våld i hemmet ska förbättras.

Genom ratificeringen av Istanbulkonventionen säkerställs att EU upprätthåller sina internationella standarder, lägger fram sin egen övergripande lagstiftning och integrerar konventionens skyldigheter i alla EU:s politikområden.

Nya minimiregler ligger på förhandlingsbordet

För ett år sedan lade EU-kommissionen fram ett direktiv för att bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet som kompletterar konventionen och gör regelverket heltäckande. Genom det lagstiftningsförslaget införs gemensamma minimistandarder för alla medlemsländer för förebyggande, skydd, stöd till brottsoffer, tillgång till rättslig prövning, samarbete och samordning av tjänster.

Vi föreslog en kriminalisering av våld mot kvinnor, bland annat nätvåld då någon t.ex. utan samtycke delar med sig av intima bilder, videor och ljudfiler eller hotar att göra det, och av hatpropaganda på nätet. Det är ett måste att vi tar itu med nätvåldet i en tid då alltfler aspekter av våra liv flyttas ut på nätet utan nödvändiga skyddsåtgärder för att alla ska kunna delta fritt och säkert.

Förslaget kriminaliserar också våldtäkt genom en definition som bygger på begreppet samtycke under hela den tid som den sexuella akten pågår.

Istanbulkonventionen kommer, tillsammans med vårt lagstiftningsförslag när det har antagits, att fastställa medlemsländernas skyldighet att vidta riktade åtgärder för att kvinnor och flickor lättare, och i en stödjande miljö, ska kunna göra en anmälan. De kommer att uppmuntra medlemsstaterna att ytterligare stärka sina förebyggande program och förbättra tjänsterna genom att minimiriktmärken fastställs för hela EU.

Återhämtningsförmågan hos kvinnor som överlevt våld

När vi nu uppmärksammar Internationella kvinnodagen tänker jag på återhämtningsförmågan hos kvinnor som överlevt våld, oavsett om det skett inom EU eller bland dem som befinner sig i krigsområden, till exempel ukrainska kvinnor. Eller i länder som leds av totalitära regimer, som till exempel afghanska och iranska kvinnor.

Jag tänker på de kvinnor som tvingades bygga ett nytt liv genom att lämna sitt eget hem för gott, hitta ett nytt jobb, en ny skola för sina barn, med stora personliga uppoffringar för att undkomma förövare av våld i hemmet.

Jag tänker på den orättvisa och den känsla av förlust som många kvinnor upplever när de ställs inför valet att stå ut med våldet eller lämna hemmet utan att veta vart livet kommer att föra dem. 

Jag tänker på de många stödgrupper som leds av organisationer i civilsamhället och deras ovärderliga arbete och på det systerskap och den egenmakt som då uppstår.

Jag räknar med att EU-länderna står fast vid och är enade i kampen mot våld mot kvinnor och våld i hemmet och uppmanar dem att komplettera sina regelverk genom att slutföra ratificeringen av Istanbulkonventionen och anta EU:s förslag till direktiv.

För att vara effektiva måste vi stärka våra insatser mot denna form av våld. Under de senaste åren har situationen förvärrats för kvinnor och flickor i och med uppkomsten av nya risker, som t.ex. spridningen av våld på nätet.

Framsteg är möjligt men kräver sitt

Framstegen mot ökad jämställdhet är varken oundvikliga eller oåterkalleliga. Vi har helt enkelt inte råd att halka tillbaka eller att halvhjärtat bekämpa våldet mot kvinnor, eftersom vi då kommer att fortsätta gå tillbaka.

Enbart lagstiftning kommer inte att fungera. För att inte besegras behöver vi en revolution. Vi måste konfrontera kvinnohatet.

Vi måste inleda en kulturförändring så att män och pojkar lär sig att avstå från våld lika mycket som kvinnor och flickor lär sig att vara självständiga och lämna våldsamma situationer. Uttryck som ”pojkar är pojkar” är oacceptabla.

Jämställdhet uppnår vi först den dag vi alla deltar i främjandet och upprätthållandet av den.

Helena Dalli
EU-kommissionär med ansvar för jämställdhet