EU:s tvåbiljonersbudget möts av stark kritik: För stor, för nationell

Förslaget till EU:s flerårsbudget för 2028–2034 är det mest ambitiösa någonsin, enligt kommissionen. Det ska finansiera ökade satsningar på försvar, konkurrenskraft och stöd till Ukraina utan att medlemsländernas avgifter höjs. Lösningen är nya EU-gemensamma intäkter, så kallade egna medel, från bland annat en företagsskatt och avgifter på elektronikskrot.

Grundläggande omdaning
Kärnan i kommissionens förslag är en fundamental omstrukturering av hur en stor del av EU:s pengar fördelas. Merparten av sammanhållningspolitiken, som stöder fattigare regioner i medlemsländerna, och den gemensamma jordbrukspolitiken slås ihop i ett nytt system kallat "nationella och regionala partnerskapsplaner". Varje medlemsland ska utforma en enda plan för investeringar och reformer som sedan godkänns av kommissionen.

Syftet, enligt von der Leyen, är att skapa en enklare, mer flexibel och resultatinriktad budget som bättre kan anpassas till lokala behov samtidigt som den levererar på gemensamma EU-prioriteringar.

– Planerna sätter europeiska prioriteringar under ett tak, är lättare att anpassa till lokala behov, enklare att hantera för nationella och lokala myndigheter, och – avgörande – är mer kraftfulla när de kombineras, sade Ursula von der Leyen under presskonferensen.

Totalt ska sjuårsbudgeten uppgå till 1 984,9 miljarder euro och då ingår återbetalningen av lånen (168 miljarder euro) till EU:s stora återhämtningsfond efter coronapandemin. Storleken beror både inflationen, återbetalning av coronofonden och på att medlemsländerna åtagit sig att hantera nya prioriteringar som säkerhet och konkurrenskraft. Storleken motsvarar 1,26 procent av bruttonationalinkomsten, BNI. När den nuvarande flerårsbudgeten föreslogs 2018 ville EU-kommissionen att den skulle motsvara 1,11 procent av BNP, men då ingick inte någon återbetalning av coronafonden vilket det gör nu.

En annan tung nyhet är en ny Europeisk konkurrenskraftsfond på 410 miljarder euro, ett direkt svar på de uppmärksammade rapporterna från Mario Draghi och Enrico Letta om EU:s eftersläpande konkurrenskraft. Fonden ska ge ett rejält uppsving för investeringar i strategiska sektorer som ren teknik, digitalisering, bioteknik och försvar. Satsningarna på försvar och rymd föreslås femdubblas till 131 miljarder euro.

För Ukraina anslås 100 miljarder euro för återuppbyggnad och stöd på landets väg mot EU-medlemskap. Dessutom skapas en ny krismekanism med en teoretisk kapacitet på upp till 400 miljarder euro i lån, för att unionen snabbt ska kunna agera vid framtida kriser.

Omedelbar och bred kritik
Reaktionerna lät inte vänta på sig som så ofta när det handlar om pengar i EU. Från Europaparlamentet var kritiken massiv och kom från nästan hela det politiska spektrumet. Den största farhågan är att systemet med nationella planer innebär en åternationalisering av budgeten, där gemensamma europeiska mål offras för 27 separata nationella önskelistor.

– Europa behöver en gemensam vision, inte 27 separata inköpslistor. En riktig EU-budget kan inte reduceras till den lägsta gemensamma nämnaren av nationella preferenser, sade konservative Siegfried Mureșan, en av parlamentets chefsförhandlare.

Socialdemokratiska S&D-gruppen var lika kritisk.

– Konceptet med de föreslagna 'nationella och regionala partnerskapsplanerna' är ett tydligt bakslag för det gemensamma europeiska intresset eftersom det leder mot en åternationalisering av EU:s fleråriga budget, sade gruppordförande Iratxe García Pérez.

Även liberala Renew Europe, som ser stora segrar i konkurrenskraftsfonden och stödet till Ukraina, varnade skarpt för de nationella planerna.

– Denna så kallade 'enda plan' skulle vara slutet för EU:s gemensamma projekt, sade gruppens ordförande Valérie Hayer.

Restriktiva länder säger nej
Samtidigt kom kritik från en annan riktning – de länder som traditionellt förespråkar en stram budget. Tyskland, Nederländerna, Finland och Sverige var snabba med att avvisa förslagets storlek, som landar på 1,26 procent av EU:s samlade BNI.

Den svenska regeringen, som vill se ett tak på 1,0 procent, var tydlig i sin kritik.

– Volymen på budgeten är alldeles för stor, den måste ner, sade EU-minister Jessica Rosencrantz (M) i Aktuellt.

Hon välkomnade visserligen fokuset på säkerhet och konkurrenskraft, men menade att ökningar måste finansieras genom omprioriteringar från de stora utgiftsposterna jordbruk och regionalstöd.

Den tyska regeringen var lika avvisande.
"En omfattande ökning av EU-budgeten är oacceptabel i en tid då alla medlemsländer gör betydande ansträngningar för att konsolidera sina nationella budgetar", sade en talesperson för den tyska regeringen i ett uttalande.

Den finländske statsministern Petteri Orpo sade enligt Yle att Finland inte kan acceptera en budget i den här storleksklassen och var särskilt kritisk till den nya krismekanismen som bygger på gemensam skuldsättning.

Kaotisk process bakom kulisserna
Den breda kritiken speglar en turbulent process inom kommissionen. Financial Times och Politico beskriver hur ordförande Ursula von der Leyen och hennes närmaste krets centraliserat processen och hållit de flesta kommissionärer ovetande om detaljerna in i det sista.

Förslaget att helt slå ihop jordbruks- och regionalstöden i de nationella planerna mötte hårt motstånd. Enligt tidnignarn tvingade en allians av kommissionärer med ansvar för jordbruk, regionalpolitik och sociala frågor – Christophe Hansen, Raffaele Fitto och Roxana Mînzatu – fram eftergifter. Resultatet blev att 300 miljarder euro öronmärktes för direktstöd till jordbrukare och att 218 miljarder garanterades till de minst utvecklade regionerna.

Trots kompromisserna var jordbruksorganisationen Copa-Cogeca rasande och kallade dagen för en "svart onsdag för europeiskt jordbruk", och menade att förslaget innebär en nedmontering av politiken. Hundratals jordbrukare protesterade utanför kommissionens högkvarter under onsdagen.

Vägen framåt
Kommissionens förslag är bara startskottet för en lång och komplicerad process. De kommande två åren kommer präglas av intensiva förhandlingar mellan medlemsländerna i rådet, där enhällighet är ett krav, och Europaparlamentet.

Ursula von der Leyen medgav att vägen framåt blir lång.

– Vi kommer att ha lång tid på oss att förhandla, sade hon och betonade att ett förslag aldrig är den slutgiltiga produkten.