Debatt: Uppgradera EU:s nya migrationspakt

Att tidigare skeptiker av EU:s migrationspakt nu försvarar den beror inte främst på plötslig insikt om behovet av reformer på området, utan på att man helt enkelt har fått alltför många väljare emot sig. Det är sant i USA, i Sverige, liksom i större delen av EU. 

Trots de goda ambitionerna, paktens förtjänstfulla fokus på snabbare processer och effektivare återvändande så löser pakten inte grundproblemet. Dessa åtgärder är nämligen reaktiva. Ett proaktivt svar på framtidens migrantströmmar – som inget talar för kommer minska, snarare tvärtom – vore en övergång till ett gemensamt kvotflyktingsystem där asyl söks utanför EU. Den modell som Kristdemokraterna presenterat, och kommer att driva på för under mandatperioden, skulle dels slå undan benen för smugglarna, dels möjliggöra för den som inte har råd att ta sig hit illegalt att få sin sak prövad under ordnade former utanför EU. 

Forskaren Bernd Parusel skriver (DN Debatt 6 november), i anslutning till sin analys av de väntade konsekvenserna av EU:s migrationspakt, om varför han, som tidigare skeptiker, idag har landat i att pakten “måste försvaras”. Argumentationen känns igen från de pågående utfrågningarna av kommissionärskandidater i Europaparlamentet, där allt fler ledamöter som tidigare har kritiserat pakten från vänsterhåll nu skrider till dess försvar.

Logiken bakom denna positionsskiftning är inte komplicerad. Stora delar av den europeiska vänstern har inget intresse av att vidta åtgärder för att strama upp migrationen till Europa. Således kritiserade de tidigare migrationspakten som ett hot mot mänskliga rättigheter. Nu, när allt fler regeringar har insett att pakten inte är den långsiktiga lösning som krävs för en hållbar migration, och därför utreder ytterligare reformer av relevant EU-lagstiftning, är det istället detta framåtblickande som kritiseras som en ”negativ spiral av bristande respekt för gällande asylrätt och rättsstatens principer”.

Jag delar Bernd Parusels slutsats att migrationspakten 1.0 ska implementeras skyndsamt. Paktens lagstiftningsakter innebär välkomna verktyg för att här och nu hantera de akuta utmaningar som följer av det mycket höga migrationstrycket mot Europa.

Däremot ser vi helt olika på behovet av ytterligare åtgärder. Bernd Parusel skriver att migrationspakten 1.0 riskerar att undermineras av "signalpolitik" och "nya förslag som är ännu mer problematiska ur ett människorättsperspektiv”. Vi som bedömer att migrationspakten 1.0 inte räcker för att sätta stopp för de livsfarliga resor över Medelhavet som människosmugglare orkestrerar välkomnar istället de initiativ som nu diskuteras på regeringsnivå för att utreda hur asylprocedurförordningen kan ändras så att asylansökningar kan prövas utanför EU.

Efter att i mer än ett decennium ha argumenterat för att förlägga den europeiska asylprocessen utanför EU gläds jag åt att nu se konturerna av en europeisk majoritet formas för en sådan reform. Migrationspakten 2.0 är det enda sättet att bryta dagens skadliga incitamentsstruktur, rycka undan människosmugglarnas makt, och hjälpa dem med störst behov. Bara så kan rättvisan i processerna öka och migrationspolitikens legitimitet återtas. 

Alice Teodorescu Måwe (KD)
Europaparlamentariker
Ledamot i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter