 |
| Christian Engström. |
Debatt: Stockholmsprogrammet är ett steg i en process mot ökad kontroll och övervakning i EU som medborgarna inte förväntas lägga sig i. Processen drivs framåt oavsett om vår regering består av borgare eller socialdemokrater. En process där politikerna har tappat greppet och saknar helhetssyn. En farlig process, skriver EU-politiker Christian Engström, Piratpartiet.
EU:s Stockholmsprogram är ytterligare ett steg på vägen mot övervakningsstaten. Eller mer exakt mot den överstatliga övervakningsstaten. Så mycket står klart, även om man lätt kan få en känsla av att EU-Kommissionen och det svenska ordförandeskapet är medvetet vaga i sina formuleringar.
Justitieministern mörkar
Och de vaga formuleringarna i kombination med de förberedande dokument som sammanställts av EU:s så kallade framtidsgrupp gör att man bör vara extra vaksam. Det kan kanske stämma att justitieminister Beatrice Ask och hennes kollegor bara "brainstormade" när de möttes inom framtidsgruppens ram.
Men det är besynnerligt att hon över huvud taget inte vill kännas vid framtidsgruppen, dess möten, dess dokument, dess förslag eller dess betydelse - trots att hennes namn står i handlingarna.
Detta gör oss naturligtvis nyfikna. Ena stunden talas om informationsöverföring, analys och delning av information via EU:s center för underrättelse och analys, OP-center SitCen. Här finns kontroll och övervakning av våra finansiella transaktioner. Det talas om operationellt samarbete inte bara med USA, utan även med Ryssland. Detta för att nu bara plocka ett par korn ur allt som framtidsgruppen lagt fram.
Går vi sedan till det dokument från EU-kommissionen som presenterar Stockholmsprogrammet, då blir det i stora stycken nästan fånigt vagt och tunt. Frihet, säkerhet och rättvisa åt alla. Allt som fattas är ett avsnitt om gratis glass till alla barn.
Ändamålen som helgar medlen
Samtidigt känner vi igen de ursäkter som alltid framförs när någon vill övervaka och kontrollera oss medborgare. Terrorism, fildelning, barnporr, organiserad brottslighet, narkotikahandel, människohandel - som tillsammans skapar de ursäkter som våra politiker behöver för att övervaka oss alla, ständigt.
Nu tror jag inte att våra politiker medvetet vill oss illa eller att de vill avskaffa vårt fria, öppna och demokratiska samhälle. Det bara råkar bli så, när de inte klarar av att se helhetsbilden utan låter ett oändligt antal, ibland i sig försvarbara, mål helga ett oändligt antal medel.
Mängd obesvarade frågor
Frågorna blir allt fler
Just nu är vi många som gräver i Stockholmsprogrammet och dess källor. Frågorna blir allt fler. Kommer vi att få ett europeiskt "över-FRA" med SitCen? Kommer man att bygga på den kritiserade IPRED-lagen med en straffrättslig variant? Hur förhåller sig skrivningarna om tullsamarbete till det hemlighetsfulla men ändå redan hårt kritiserade ACTA-avtalet?
Kommer vi att få en registrering av flygets passageraruppgifter, PNR? Kommer PNR rent av att presenteras i brittisk dräkt, där även våra bilhyror, tågresor och hotellövernattningar skall registreras?
Vad gäller just PNR, så har vi inte så mycket mer konkret att gå på än att justitieministern slant med tungan i morgon-tv och sade att detta inte är någon viktig del av Stockholmsprogrammet. Vilket ju faktiskt är en bekräftelse på att frågan diskuteras inom ramen för programmet. Men alltså inte är viktig, enligt Ask. Man kan undra hur hon kom fram till den bedömningen. Det blir lite som när statsministern påstod att alla tjänar på om FRA-debatten lägger sig.
Det är kanske inte att undra över att vi är många som blir fundersamma och kanske en smula misstänksamma.
Stockholmsprogrammet, i sin nuvarande tidiga skrivning, ger oss helt enkelt inte några bra svar. Detta är ett ramverk, en påse som skall fyllas med innehåll. Under svensk ledning.
Parlamentarisk kontroll
Det kommer en kontrollstation, när Stockholmsprogrammet skall presenteras för oss i Europaparlamentet under hösten. Men inte ens då kan vi veta vad ministerrådet kommer att hitta på längre fram i processen. Förhoppningsvis får vi någorlunda goda svar vid EU:s toppmöte i december, då Stockholmsprogrammet skall antas av stats- och regeringscheferna. Men då lär det vara för sent att påverka.
Egentligen finns det bara en bra väg framåt. Det är att göra de folkvalda i riksdagen och Europaparlamentet delaktiga i processen. Någon sådan ambition har vi dock inte märkt av ännu. Kanske får vi bättre besked när justitieminister Ask kommer till Bryssel nästa vecka. Men det är knappast något att räkna med.
En farlig process
Om jag får förmedla min maggropskänsla, så är Stockholmsprogrammet ett steg i en process mot ökad kontroll och övervakning i EU som medborgarna inte förväntas lägga sig i. En process som drivs framåt oavsett om vår regering består av borgare eller socialdemokrater. En process som fått upp farten av att vi nu lever i ett samhälle där massövervakning både blivit tekniskt möjlig och billig. En process där politikerna har tappat greppet och saknar helhetssyn. En farlig process.
Christian Engström
Ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet
Mest lästa i veckan
.gif)
