Som medborgare i ett EU-land garanteras man en rad grundläggande fri- och rättigheter.

Åtta frågor och svar

1. Vilka är medborgarnas fri- och rättigheter i EU?

Det finns tre huvudsakliga regelsamlingar som garanterar medborgares fri- och rättigheter:

Europakonventionen

EU:s rättighetsstadga

Nationell lagstiftning i medlemsländerna

2. Vad är Europakonventionen?

Ett skydd för mänskliga rättigheter.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, kort kallad Europakonventionen, gäller i Europarådets 47 medlemsländer däribland EU-länderna. Europakonventionen är svensk lag sedan 1995 och tillämpas av svenska domstolar och myndigheter. Europadomstolen i Strasbourg dömer i misstänkta brott mot Europakonventionen.

Medborgare som anser att staten kränkt deras fri- och rättigheter enligt Europakonventionens artiklar kan efter att ha fått sitt ärende prövat i Högsta Domstolen, Regeringsrätten eller regeringen, gå vidare med sitt klagomål till Europadomstolen.

Även EU som internationell organisation har enligt det egna fördraget skyldighet att ansluta sig till Europakonventionen. Men i december 2014 ansåg EU-domstolen att utkastet till anslutningsavtal inte var förenligt med EU-fördragen. Något nytt utkast till anslutningsavtal för EU har ännu inte presenterats.

3. Vilka länder fälls oftast i Europadomstolen? Ryssland, Turkiet och Ukraina

De länder som fått flest fällande domar för brott mot Europakonventionen mot sig mellan 2001 och 2023 är Ryssland följt av Turkiet och Ukraina, se statistiken.

4. Vad är EU:s rättighetsstadga?

EU-medborgares rättigheter.

EU:s rättighetsstadga, eller Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som den egentligen heter, är sedan 2009 inskriven i EU-fördraget. Den samlar de personliga, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som invånarna i EU har.

Den kompletterar nationella lagar om grundläggande fri- och rättigheter och Europakonventionen men omfattar även ”nyare” områden som miljöskydd, dataskydd och god förvaltning.

Stadgan gäller allt som EU-institutionerna gör och frågor i medlemsländerna som direkt rör EU-lagstiftning. Det sistnämnda kan handla om när EU-lag genomförs i ett medlemsland, när en nationell myndighet tillämpar EU-lagar eller när en nationell domstol tolkar EU-lag. Områden som ligger utanför EU:s kompetensområde omfattas inte. Stadgan utvidgar inte heller EU:s makt eller befogenheter.

Stadgan innehåller 54 artiklar om vilka fri- och rättigheter EU-medborgare har fördelat på sju områden där den sista klargör stadgans tillämpningsområde och hur den ska tolkas. Se detaljerad beskrivning av alla artiklar i stadgan.

5. Hur ofta åberopas EU:s rättighetsstadga?

Sällan.

EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, granskar varje år hur stadgan används i medlemsländerna och slår i sin senaste rapport fast att stadgans roll i de nationella lagstiftningsprocesserna och nationella domstolar och förvaltningar varit “tämligen begränsad”.

Domstolar i medlemsländerna kan be EU-domstolen om ett förhandsavgörande i rättsfall som rör EU-rätten. Mellan 2010 och 2016 gjordes närmare 2 800 sådana förfrågningar. Av dessa åberopades rättighetsstadgan 274 gånger, alltså ungefär var tionde.

Även nationella domstolar kan åberopa rättighetsstadgan i rättsfall och dessutom i sådana fall som ligger utanför EU:s lagstiftning. Ett exempel på när stadgan åberopats i ett medlemsland är en svensk dom från 2016 där en man som smugglat migranter till Sverige med hänvisning till rättighetsstadgans artikel 24 om barns rättigheter istället för den normala svenska påföljden för detta, 3-4 månaders fängelse, dömdes till villkorlig dom med samhällstjänst. Det finns dock ingen heltäckande statistik över hur vanligt det är att nationella domstolar åberopar stadgan.

6. Vad gör Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter?

Informerar och ger råd.

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, FRA, med säte i Wien grundades 2007 och ger medlemsländerna och EU-institutionerna sakkunskap om de grundläggande rättigheterna. Den genomför regelbundet stora opinionsundersökningar om bland annat diskriminering, rasism och våld mot kvinnor och tar årligen fram en rapport över de grundläggande rättigheterna i EU. FRA erbjuder även expertis till EU:s organ och medlemsländer i frågor om grundläggande rättigheter och tar fram utlåtanden.

7. Vad är Istanbulkonventionen?

Regler för att skydda kvinnor mot våld.

I maj 2017 beslutade medlemsländerna att EU ska gå med i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen. Det är världens mest omfattande internationella avtal om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

I Istanbulkonventionen slås det fast att våld mot kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Konventionen innehåller åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor genom att förebygga våld, skydda offren och ställa förövarna inför rätta. Det är upp till de länder som undertecknar Istanbulkonventionen att vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att förebygga, utreda, straffa och gottgöra våldshandlingar som omfattas av konventionen.

Under våren 2018 hade alla EU-länder skrivit under Istanbulkonventionen men inte alla ratificerat den. Sverige antog konventionen 2014, se aktuell förteckning över ländernas status.

8. Vart kan medborgare vända sig för att hävda sina grundläggande fri- och rättigheter?

Ett flertal ställen.

Om en person anser att dess grundläggande rättigheter har kränkts bör den i första hand vända sig den relevanta myndigheten i det land där kränkningen skedde. I Sverige kan det ske hos exempelvis Diskrimineringsombudsmannen.

Nationella domstolar i medlemsländerna spelar en central roll när det gäller att värna de grundläggande rättigheterna i EU.

Om rättigheter har kränkts av ett EU-land eller en EU-institution kan man vända sig till följande:

Europaparlamentets utskott för framställningar dit man kan framföra klagomål som gäller frågor som EU ansvarar för eller som är av EU-intresse.

Europeiska ombudsmannen har hand om klagomål som gäller dålig förvaltning av ett EU-organ. Dock omfattas inte EU-domstolen då den utövar sina domstolsfunktioner.

EU-kommissionen hanterar fall när ett medlemsland inte följer EU-lagstiftning.

Vid överträdelser mot EU:s rättighetsstadga kan talan väckas vid EU-domstolen i Luxemburg. Det kan ske antingen indirekt via en nationell domstol som kan besluta att överlämna ärendet till EU-domstolen, eller direkt till EU-domstolens tribunal om ett beslut från en EU-institution har påverkat dig direkt och personligen.

Europadomstolen, som inte är en EU-institution, hanterar påstådda brott mot Europakonventionen. Individer kan vända sig direkt hit först när alla nationella möjligheter är uttömda. I vissa undantagsfall, som när ens klagomål helt uppenbart inte kan vinnas nationellt, kan man få sitt fall prövat direkt i Europadomstolen i Strasbourg.