Hoppa till huvudinnehåll
Hoppa till fördjupning

Läsartext: Missriktat EU-stöd om mångfald i arbetslivet

Anna Isaksson 6 oktober 2010 | Gömmer undan konflikter

Under sju år genomfördes i Sverige EU-finansierade projekt för att motverka diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden. Men EU:s största mångfaldssatsning någonsin kom i stället att kopplas samman med nyliberala strömningar och marknadsintressen. Det skriver Anna Isaksson som nyligen kommit med en avhandling i ämnet vid Lunds universitet.

Under åren 2001-2007 pågick den Europeiska socialfondens Equal-program som syftade till att motverka all slags diskriminering i arbetslivet. Genom finansiellt stöd från programmet bildades så kallade utvecklingspartnerskap i EU:s olika medlemsländer. Utvecklingspartnerskapen kunde bestå av aktörer från såväl privat som offentlig sektor samt ideella organisationer.

I Sverige bildades 76 utvecklingspartnerskap under Equals programperiod. Utvecklingspartnerskapen utgick från ett gemensamt definierat problem- eller utvecklingsområde och enligt Equal-programmet var utvecklingspartnerskapen tänkta att fungera som ”laboratorium” för utveckling och spridning av nyskapande och innovativa metoder och sätt att bekämpa diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden.

Programmet ger intrycket av att utvecklingspartnerskapen fritt kunde experimentera och ta fram de metoder och idéer som sedan spreds genom olika typer av textmaterial, bland annat metodböcker, forskningsrapporter, undervisnings- och informationsfilmer och utbildningar. I min avhandling, ”Att utmana förändringens gränser. En studie om förändringsarbete, partnerskap och kön med Equal-programmet som exempel”, pekar jag dock på att arbetet i utvecklingspartnerskapen villkorades av en rad faktorer som innebar att endast vissa idéer, perspektiv och intressen kom att dominera föreställningarna om hur och varför det svenska arbetslivet ska/bör förändras för att diskrimineringen ska minska.

Genom att analysera olika texter som ett antal utvecklingspartnerskap tog fram kan jag konstatera att en mycket dominerande retorik är tillväxtretoriken. Motivet till att förändra arbetslivet och motverka diskriminering formuleras alltjämt i termer av att det antas leda till ökad tillväxt, lönsamhet och effektivitet.

Jag ser för det första ett antal anledningar till varför den här typen av retorik och argument är så dominerande. För det andra så ser jag också ett antal problem med att förändringsarbete i arbetslivet, som är kopplat till frågor som diskriminering, jämställdhet och mångfald, ofta reduceras till att bli en fråga om tillväxt och lönsamhet. Utifrån mina analyser vill jag påstå att det inte bara är ovanligt att det talas om diskriminering som en fråga om (omfördelning av) makt, intressekonflikter och rättvisa. Det förefaller dessutom ointressant och i flera fall även omöjligt att gå bortom tillväxtretoriken.

För att börja med anledningarna så diskuterar jag i avhandlingen att tillväxtretorikens dominans i de studerade EU-projekten kan härledas till den politik som reflekteras i Equal-programmet, både i termer av vilka resultat som utvecklingspartnerskapen förväntades leverera och i termer av hur arbetet skulle organiseras. Utvecklingspartnerskapens metoder förväntades, enligt Equal-programmet, att vara nyskapande och innovativa.

Utvecklingspartnerskapen hade också krav på sig att sprida sina erfarenheter, idéer och utvecklade metoder. Detta gjordes bland annat i populariserade texter vars syfte, för att nämna något exempel, kunde vara att locka kvinnor och personer med utländsk bakgrund till typiskt mansdominerade branscher och sektorer. Frågan är i vilken utsträckning makt- och konfliktrelaterade perspektiv och rättvisefrågor ”passar in” i en sådan ram – det vill säga huruvida det är möjligt att lyfta fram problem i texter som delvis togs fram för rekryteringssyften och huruvida det verkar nyskapande att tala om problem och lösningar i termer av rättvisa, makt och kanske till och med omfördelning av makt?

När det gäller själva organiseringsformen partnerskap, som i EU-sammanhang alltmer förordas som en lämplig arbetsform för utvecklings- och förändringsarbete när det gäller områden som diskriminering och social exkludering, kan denna organiseringsform ses som ett exempel på en förskjutning i samhällsstyrningen som enkelt uttryckt har inneburit att makt och handlingsutrymme minskar i de statliga institutionerna och att politik alltmer utformas i nätverksbaserade konstellationer såsom partnerskap.

Partnerskapsidén utgår ofta, vilket forskarna Christine Hudson och Malin Rönnblom förtjänstfullt har diskuterat, från att inga konflikter existerar och att olika intressen ska samarbeta. En konsekvens av detta och betoningen på att utveckla konsensus i grupper med aktörer som kan ha skilda utgångspunkter blir att perspektiv, som exempelvis feministiska, framstår som konfliktbenägna och försvårande för att de konsensusinriktade partnerskapen ska kunna ”lyckas” i sin samverkan. Därmed, menar jag, bereds det plats åt tillväxtdiskursen som inte påbjuder konflikt utan snarare samhörighet och gemenskap – alla (även kvinnor och invandrare) erbjuds plats i arbetslivet då det antas komma företagens tillväxt och lönsamhet till gagn.

Det generellt sett ökade intresset för partnerskap som organiseringsform förstås inom forskningen som en konsekvens av nyliberalismens, marknadskrafternas och individualismens ökade genomslag. I ljuset av detta, skulle intresset för partnerskap – som en särskilt lämplig organiseringsform för att motverka social exkludering och diskriminering – dessutom kunna tolkas som ett uttryck för vissa ideologiers försök att ta makten över på vilka sätt det ska gå att tala om diskrimineringsfrågor och varför arbetslivet bör förändras.

Värt att notera är också att den ökade attraktionskraften till partnerskapsformen (både för att motverka diskriminering men också för att användas för andra socialpolitiska frågor) sammanfaller med en annan ideologisk förskjutning inom EU som, enligt forskaren Carl-Ulrik Schierup, inneburit att fördelningspolitiska perspektiv på ojämlikhet kommit att ersättas av idéer som präglas av social kapitalism och som understryker att bekämpningen av diskriminering måste kopplas samman med frågor om ökad effektivitet och tillväxt.

Här vill jag alltså understryka att det finns flera sammanfallande krafter som pekar i en särskild (ideologisk) riktning vars konsekvenser för förändringsarbete i det svenska arbetslivet, som finansieras av EU-medel och som syftar till att motverka diskriminering, bör undersökas och diskuteras vidare. Inte minst för att jag ser vissa problem med att dessa ideologier understödjer diskrimineringsfrågornas koppling till nyliberalismen och tillväxtfrågor.

Ofta har jag under mitt avhandlingsarbete fått höra: ”Men företagens primära mål är ju tillväxt och att tjäna pengar, de drivs inte för att arbeta med rättvisa”. ”Är det inte bra att få näringslivet att intressera sig för diskriminerings- och mångfaldsfrågor genom att tala om ökad tillväxt? Annars kommer de aldrig att bli intresserade av dessa frågor!”.

Självklart måste företagen sträva efter tillväxt. Problemet är dock att hela retoriken också bär med sig vissa konsekvenser som sällan diskuteras. Genom den intima kopplingen som görs mellan diskrimineringfrågor och tillväxt befästs skillnader mellan kvinnor och män och mellan svenskar och invandrare snarare än att de utmanas.

Inte sällan formuleras motiven till mångfald i termer av att kvinnor och personer med utländsk bakgrund förväntas bidra med något (som implicit normen, svenska män, inte förväntas göra). Antagna skillnader och olikheter mellan kvinnor och män och mellan svenskar och invandrare framställs som givna och som positiva för företag och organisationer. Uttalanden som ”Vi behöver kvinnor och invandrare för att överleva i konkurrensen och för att motverka arbetskraftsbrist i framtiden” och ”Med fler kvinnor och invandrare blir branschen mer dynamisk” är två uttalanden som i olika tappningar figurerar flitigt i diskussionerna, såväl inom de projekt jag studerat som utanför dessa, om varför diskrimineringen i arbetslivet ska motverkas.

Att göras som något positivt för organisationer och företag kan emellertid problematiseras utifrån vad vissa forskare beskriver som boomerang-effekten. Det kan innebära en ökad press på människor som utgör en minoritet i en bransch. De måste visa att de är och tillför något särskilt för om du inte kan bevisa att du är något särskilt eller tillför något särskilt så kan man fråga sig: ”what is the point” med mångfalden?

Med tillväxtretoriken fortsätter också fokus att läggas på vad de underrepresenterade grupperna kan tillföra och bidra med istället för att fokus läggs på hur strukturer verkligen kan förändras. Att diskutera strukturer snarare än enskilda individer har efterlysts och poängterats i såväl den svenska jämställdhetspolitiken som inom forskningen om förändrings- och jämställdhetsarbete de senaste decennierna.

I jämställdhetspolitiken och forskningen förordas ett uttalat strukturellt maktperspektiv när det gäller frågor om hur arbetslivet kan förändras och hur ojämlikhet kan upphävas. Tillväxtretoriken undergräver emellertid makt- och konfliktperspektiv genom den komplementära synen på exempelvis kön som understryks inom ramen för denna retorik. Jag har dessutom svårt att se hur tillväxtretoriken ska kunna bidra till en förändring av strukturer så länge alla andra motiv till att förändra arbetslivet marginaliseras och så länge talet om tillväxt understödjer tankar om fortsatt differentiering mellan olika samhällsgrupper.

Min forskning visar, vilket delvis även forskaren Eddy Nehls tidigare problematiserat, att talet om tillväxt bidrar till att marknadsintressen kan erövra talet om diskrimineringsfrågor så att det bättre stämmer överens med föreställningar om att det är ökad tillväxt som gör samhället bättre och inte minskad diskriminering. Med lönsamhet och tillväxt som de främsta motiven till förändring, och till varför diskriminering i arbetslivet bör motverkas, följer att förändringar som inte leder till ökad tillväxt inte heller anses göra samhället bättre.

Det innebär, menar jag, en sårbar tillvaro för förändringsarbete som syftar till att bryta diskriminering och bidra till ökad jämställdhet och mångfald. Om tillväxten uteblir så uteblir också motivet till att förändra samhället.

Det dominerande talet om tillväxt i relation till jämställdhets-, mångfalds- och diskrimineringsfrågor finns, som jag varit inne på, naturligtvis även utanför de EU-finansierade projekt som jag har studerat. I avhandlingen vill jag dock visa hur idéer, perspektiv och politik på EU-nivå, manifesterade i ett program som Equal-programmet som finansierat mängder av projekt i det svenska arbetslivet, kan innebära en problematisk homogenisering av föreställningarna på nationell nivå kring hur och varför det svenska arbetslivet ska/bör förändras i syfte att skapa ett mer jämställt och mångfaldsbetonat arbetsliv.

EU:s stödformer, med de perspektiv och den politik som följer härigenom, bör kritiskt diskuteras i termer av huruvida de kan öppna upp för olika perspektiv på diskriminering och social exkludering eller om de rentav medverkar till att diskriminering ensidigt tenderar att kopplas samman med nyliberala strömningar och marknadsintressen. Utifrån de analyser jag gjort i min avhandling så vidhåller jag att det är sådana strömningar och intressen som befrämjats och beretts plats i en av EU:s största mångfaldssatsningar någonsin.

Fotnot: I Sverige förvaltas socialfonden, som är en av EU:s strukturfonder, av Svenska ESF-rådet som är en statlig myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet.

Beskriv vad som behöver rättas.
CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
Den här frågan testar om du är en mänsklig besökare och förhindrar automatiska spaminsändningar.
Här kan du tipsa Europaportalen. Tänk på att vara så utförlig som möjligt annars kanske vi inte kan arbeta vidare med uppgifterna. För att vi ska kunna arbeta med ett tips underlättar det om du lämnar en e-postadress eller telefonnummer. Du kan också välja att vara anonym genom att ange en tillfällig e-postadress, exempelvis gmail. Europaportalen kan garantera fullständigt källskydd enligt grundlagen.
CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
Den här frågan testar om du är en mänsklig besökare och förhindrar automatiska spaminsändningar.
Annonser
Annons från EU-kommissionen
annons
Fackliga Brysselkontoret

Missa inget

Europaportalens nyhetsbrev ger dig koll.

Annonser
Annons från EU-kommissionen
annons
Fackliga Brysselkontoret