Debatt: Svenska EU-politiker har ett ansvar för minskad människohandel

Idag har EU:s medlemsländer olika lagstiftningar kopplat till sexköp, då prostitution har ansetts vara en nationell angelägenhet, vilket undergräver och försvårar det gemensamma arbetet mot sexuell exploatering och människohandel. Uppskattningsvis mellan 90 000 - 180 000 offer för människohandel utsätts i prostitution inom EU och människohandlarna beräknas omsätta 50 - 100 miljarder svenska kronor per år. 

Människohandel är till sin natur gränsöverskridande, vilket belyses i EU-kommissionens rapport från 2021  om hur såväl förövare som utsatta rör sig till de länder med lägst risk, och där lagen möjliggör fortsatt utnyttjande. Det gör att människohandeln idag flyttas runt snarare än att motverkas, medan kvinnornas utsatthet är densamma.

Sverige längst erfarenhet av minskad människohandel

Nu är en historisk första EU-lag mot mäns våld mot kvinnor är på gång i Bryssel. I december presenterade parlamentets huvudförhandlare Evin Incir (S) en revidering av kommissionens lagförslag genom att införa ett förbud mot sexköp i hela EU, som en del av att motverka mäns våld mot kvinnor. Om förslaget går igenom vore det kanske den viktigaste åtgärden mot människohandel och sexuell exploatering i EU någonsin. För oss som arbetar mot människohandel är det uppenbart att det svenska förbudet mot sexköp har effekt. Den statliga utvärderingen av sexköpslagen 2010 visade också att lagen har haft en avskräckande effekt och minskat människohandeln i Sverige.

Sverige var först i världen med att införa en sexköpslag 1999 och har således längst erfarenhet av dess effekter på att minska människohandel och stärka rättigheterna för de kvinnor som utnyttjas. Människohandel är ett transnationellt brott och kan endast motverkas genom internationell samsyn. 

Den svenska modellen utgår från att prostitution medför skador både för den enskilda individen och för samhället i stort då prostitution reproducerar strukturer som tillgängliggör kvinnors kroppar för mäns makt och utnyttjande. Sexköpslagen innebär dessutom att polisen kan bedriva uppsökande arbete och bistå med skydd och stöd till utsatta kvinnor som annars aldrig skulle ha identifierats. 

Kommissionär Ylva Johanssons förslag tandlöst

Det är därför beklagligt att kommissionär Ylva Johansson nyligen presenterade sitt förslag på förändringar i EU:s lagstiftning mot människohandel. I förslaget ingick ett förbud mot “medvetet användande av ‘tjänster’ från offer för människohandel”, ett förslag som redan är infört i flera EU-länder. Det kan verka oproblematiskt vid första anblick, men är i praktiken tandlöst då hela affärsidén för människohandlare är att sälja och annonsera kvinnorna som just "frivilliga". Det är väldigt svårt för en åklagare att bevisa att mannen var medveten om att kvinnan var utsatt för människohandel. 

Sedan samtyckeslagen infördes 2018 är det möjligt att döma sexköpande män för oaktsam våldtäkt om de var medvetna om att kvinnan var utsatt för människohandel. Trots det har bara en enda man dömts, efter att han själv recenserat kvinnan på ett forum som “misstänkt trafficking”. Det fallet kan jämföras med de 1681 lagföringar som gjorts 2018-2021 för köp av sexuell tjänst (BRÅ), vilket understryker svårigheterna med att döma förövaren för att vara medveten om kvinnans utsatta situation. 

Ylva Johansson direktiv är snarlikt norska lagrådest nyligen framförda förslag att tillåta “frivilligt sexköp”. Resonemanget bygger på möjligheten att likställa ”köpare” och ”säljare” av ”sexuella tjänster” som likvärdiga samtyckande parter. Men ett sådant angreppssätt tar inte hänsyn till de ojämlika villkor som orsakar prostitution. På ett strukturellt plan har Sverige varit pionjären i världen för att synliggöra hur samhället, jämställdheten och kvinnors rätt till sin egen kropp påverkas i grunden av att tillåta att män kan tvinga till sig kvinnors kroppar genom påtryckningsmedel. 

Sexköp sker inte i ett oberoende vakuum mellan fria och oberoende personer utan i en redan befintlig struktur där mäns rätt till sex och makt över kvinnors kroppar redan genomsyrar sexualiteten. Prostitution måste därför förstås som att en grupp (män) som med maktmedel (pengar, hot, våld) skapar ett samtycke som annars inte skulle finnas, alltså begår ett övergrepp. Och att villkoren för den som utsätts att välja ”fritt” allt som oftast begränsas av dennes livssituation. 

Den överväldigande majoriteten kvinnor som utnyttjas i prostitution gör det inte som ett “fritt val” utan som en konsekvens av just brist på val; antingen hot eller våld från hallickar, obearbetade trauma eller som en absolut sista utväg för att överleva ekonomiskt. För majoriteten av dem som utsätts väntar PTSD, psykisk ohälsa, fysiska och sexuella skador och livslånga trauman. 

Svenska EU-parlamentariker måste ta kampen

Redan 2014 antogs en resolution i EU-parlamentetet med rekommendation till alla medlemsstater att vidta kraftiga åtgärder för att få slut på utnyttjandet av kvinnor i prostitution. Lyckas inte EU enas om ett förbud mot sexköp är det en stor risk att kommersialiseringen av kvinnors kroppar normaliseras ytterligare inom EU såväl som i övriga Europa. När riksdagen i somras röstade för att skärpa straffet för sexköp blev det tydligt att samtliga svenska partier står bakom vår sexköpslag. Men en stor andel av motsvarande partier i andra EU-länder har ett annat förhållningssätt till prostitution. Kommer våra partier, när de möter motstånd i sina partigrupper, att välja att rösta för en sexköpslag även i Bryssel? 

Svenska EU-parlamentariker måste nu ta kampen i sina partigrupper, när båda dessa lagförslag ska förhandlas, för ett Europa fritt från sexuell exploatering och människohandel. Det krävs blocköverskridande samsyn bland svenska representanter och en bred uppslutning bakom förslaget att förbjuda sexköp i EU. 

Sverige har såväl i parlamentet som genom ordförandeskapet i EU en skyldighet och en möjlighet att sprida våra erfarenheter av 23 år med en lagstiftning som skyddar enskilda kvinnor och utgör ett fundament för ett jämställt samhälle, med utgångspunkt i att samtycke aldrig kan tvingas fram genom utnyttjande av en persons utsatthet.  

Jacob Flärdh

Ordförande, Plattformen Civila Sverige mot Människohandel