Debatt: Låt konkurrenskraft gå före annat

En het fråga i EU är just nu  hur unionen ska bemöta amerikanska Inflation Reduction Act, IRA, som på olika sätt försvårar för europeiska företags handel med USA. EU-kommission antog igår, torsdag, regler för hur EU kan matcha de amerikanska subventionerna. Men huvudfrågan som bör ställas är framförallt hur vi kan skapa gynnsamma förutsättningar för alla företag som verkar på den europeiska marknaden. Flera förslag på EU-nivå drar just nu åt motsatt håll, vilket kan bli förödande för det svenska näringslivet.

Att svenska företag inte bör betungas av byråkrati och kostnader som gör att de slås ut på en global marknad, håller de flesta med om i teorin. Men tyvärr färre i praktiken. Om vi menar allvar med en europeisk konkurrenskraftsagenda, måste det också innebära att andra målsättningar prioriteras ned. Frågan går inte att behandla som ett isolerat kluster av enskilda policyområden. Tvärtom är den helt central i ett stort antal sakområden som alla präglas av intressekonflikter.

Bristande konsekvenstänk

I de fallen måste konkurrenskraften prioriteras betydligt oftare än idag. Inte minst riskerar olika förslag med miljöprofil att få förödande konsekvenser. Ett exempel är den pågående revideringen av direktivet om byggnaders energiprestanda. I korthet behöver medlemsländerna renovera sina fastighetsbestånd för att minska utsläppen. Men vilka fastigheter? Hur snart? Och på vilket sätt? Den version av förslaget som industriutskottet nyligen ställde sig bakom skulle innebära en kostnadschock för såväl företag och privatpersoner som för medlemsländerna, med en uppskattad prislapp på totalt uppemot 400 miljarder (!) euro per år. Specifika siffror för Sverige saknas, men det finns goda skäl att ta oron från fastighetsbranschen på allvar.

Ett annat exempel är den så kallade Reach-förordningen, som är central i EU:s kemikalielagstiftning. EU har sedan länge världens mest ambitiösa regelverk för hantering och tillståndsgivande av kemiska ämnen. Trots det vill EU-kommissionen uppdatera förordningen, trots att det kommer att leda till en mängd kostnadsdrivande processer, särskilt för industriföretagen. KD:s partigrupp i Europaparlamentet, EPP, har därför föreslagit att denna reform skjuts upp. Den behöver i alla fall föregås av en noggrann konsekvensanalys, där resultatet för jobb och tillväxt bör stå i centrum.

Inom flera sektorer finns därtill förslag som kommer att försvåra och fördyra för svenska aktörer inom den gröna omställningen. EU-kommissionen vill exempelvis begränsa fluorerade växthusgaser på ett sätt som skulle underminera konkurrenskraften hos europeiska producenter av värmepumpar, samtidigt som det är just dessa som behövs för att ersätta de oljepannor som alltför många europeiska hushåll använder för uppvärmning.

Samma bristande konsekvenstänk återfinns i debatten om kritiska råvaror. Nyligen gjorde LKAB i Kiruna det största europeiska fyndet av sällsynta jordartsmetaller, vilket innebär enorma möjligheter för Sverige och Europa. Elektrifieringen och klimatomställningen väntas femdubbla efterfrågan i världen på sällsynta mineraler till 2030 och särskilt viktigt framstår fyndet i ljuset av att Kina idag är den största aktören på marknaden, vilket sätter dem i en tung maktställning. 

Men trots EU:s mål att bryta beroendeställningen till Kina, produceras nu lagstiftning som riskerar att försvåra för gruvnäringen. Den föreslagna förordningen om restaurering av natur, som hårt vill begränsa hur stora arealer som över huvud taget får brukas, är ett talande exempel.

Det finns en annan väg

Ovan nämnda förslag präglas alla av vällovliga ambitioner. Ingen ifrågasätter nyttan av mer energieffektiva fastighetsbestånd, en adekvat kemikalielagstiftning eller regelverk för att skydda naturvärden. Men förslagen har gemensamt att de riskerar att få oproportionerliga – och i flera fall även oönskade – konsekvenser.

När det med inflation och handelskrig har blivit på modet att tala om konkurrenskraft vill även vänsterpolitiker och federalister visa att de bryr sig. Men när man bara har en hammare ser allt ut som en spik, och de angriper denna fråga på samma sätt som inom alla andra politikområden:

Genom att föreslå större subventioner och fler detaljregleringar – alltså precis det som har försatt Europa i en situation där konkurrenskraften mot omvärlden försämrats. Vi måste visa att det finns en annan väg. 

Sara Skyttedal (KD)
Europaparlamentariker

Camilla Brodin (KD)
Gruppledare i riksdagen