Debatt: Både bra och dåliga sidor i EU-samarbetet

Idag är det den 9 maj. Det är Europadagen, som firas till minnet av freden efter andra världskriget. Det har också kommit att bli EU:s egen högtidsdag.

Europatanken, freden och solidariteten har aldrig varit LO främmande, tvärtom. LO:s relation till EU har däremot aldrig varit okomplicerad. Sedan Sverige gick med 1994 har EU utvidgats, utmanats och utvecklats.

EU har varit och är centralt för Sveriges ekonomi, och därmed jobben. Frihandel och fri rörlighet inom EU har gynnat Sverige och svenska arbetare. Samtidigt går det inte att förneka att den svenska arbetsmarknadsmodellen utmanas av den fria rörligheten av tjänster och arbetstagare och EU:s inblandning på det arbetsmarknads- och socialpolitiska området.

Det har handlat om underbudskonkurrens och oseriösa företag som kringgår lagar och avtal, och om EU-förslag som är svåranpassade till våra kollektivavtal. Men att vara kritisk mot EU-samarbetets utformning är inte samma sak som att vara kritisk mot själva EU-samarbetet.

LO inleder nu arbetet inför nästa års val till Europaparlamentet. Ett val om hur Sverige ska förhålla sig till det europeiska samarbetet, och hur vi ska påverka det. Ska vi sitta på läktaren och klaga när ”Bryssel” stiftar ”klåfingriga” lagar? Eller ska vi engagera oss, i en stolt tradition av internationell solidaritet och pragmatism, för att förbättra villkoren för löntagare och medborgare i Sverige och runt om i Europa?

Tre frågor i centrum

För oss är svaret enkelt. Där makt utövas ska också facket finnas. Några särskilt viktiga frågor är:

• Förbättra den inre marknaden. Tillgången till den uppskattas tillföra svensk ekonomi ett värde av cirka 300 miljarder kronor per år. Helt avgörande för den svenska exporten och därmed jobben och välståndet.
• Öka det demokratiska utrymmet i såväl EU:s beslutande organ som runt om i medlemsstaterna.
• Fack och arbetsgivare ska ges rättmätigt utrymme för att förhandla om arbetsvillkor. Svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige.

EU-ländernas särarter måste erkännas, och EU måste respektera dessa. Inte minst när det gäller EU:s påverkan på svensk arbetsmarknad. Vårt arbete för att skydda svensk arbetsmarknad från tvingande direktiv om överstatliga minimilöner är ett exempel. Detta utan att förringa att arbetare i andra EU-länder kan gynnas av detta.

EU-medlemskapet – ett av de vassaste verktygen

Allt med EU är inte bra. Men precis som det finns många brister och klåfingriga byråkrater i Bryssel finns det samma i Stockholm. Det är inte EU i sig som är fienden: det är oseriösa företag som konkurrerar på en inre marknad med dåliga arbetsvillkor. Det är bristande förståelse för den svenska modellen. I EU-kommissionen och i den svenska regeringen. Ett fungerande EU kan vara ett av många verktyg för goda arbetsvillkor för svenska löntagare.

Sverige är och kommer alltid vara ett litet land i världen. Men svensk konkurrenskraft stärks tack vare EU-samarbetet. LO kommer alltid att sträva efter en inre marknad baserad på rättvis konkurrens och goda villkor. Det gynnar inte bara arbetstagare i andra länder, utan också LO-förbundens medlemmar i Sverige. För dåliga villkor har en förmåga att sprida sig.

Antidemokratiska rörelser, klimatutsläpp, osund konkurrens och dumpade villkor är till sin natur gränsöverskridande. Det är också fenomen som till sin natur är dåliga för löntagare och vanligt folk. De bekämpas genom organisering och samarbete över gränser. EU-medlemskapet är då ett av de vassaste verktygen.

LO:s relation till EU kommer inte heller i framtiden alltid att vara problemfri. Men det är en relation vi i grunden tror på och därför vill vårda.

Susanna Gideonsson
LO:s ordförande