Sociala frågor och EU-mål 2030
Senast uppdaterad: 18 juni 2024
EU:S HANDLINGSPLAN FÖR SOCIALA PELAREN 2030
Målen i EU:s handlingsplan för sociala rättigheter är frivilliga och inte juridiskt bindande för medlemsländerna och fastställdes av Europeiska rådet i juni 2021. Målen är fem nationella och ett gemensamt och de ska vara uppfyllda senast 2030. Målen rör sysselsättning, utbildning och fattigdomsbekämpning. Syftet är att skapa ett starkt socialt Europa för människors välstånd och välbefinnande och för en konkurrenskraftig ekonomi.
Sverige har uppfyllt samtliga mål.
1. SYSSELSÄTTNINGSMÅL
EU-ländernas gemensamma mål är att "minst 78 procent" av alla invånare mellan 20 och 64 år ska ha arbete senast 2030. Sverige har sedan 2006 haft en sysselsättningsgrad på över 78 procent.
| Tabell 1. SYSSELSÄTTNING | EU-mål 2030 | EU 2023 | Sverige 2023 |
| Sysselsättningsgrad, personer 20-64 år | Minst 78 % |
75,3% |
82,6% |
Källa: Eurostat 2023, klicka på länk ovan. 2023 återstod 2,7 procentenheter till EU-målet på minst 78 procent sysselsättningsgrad 2030.
För att uppnå minst 78-procents sysselsättningsgrad ska EU enligt handlingsplanen sträva efter följande:
- Minst halvera skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män jämfört med 2019. 2019 var skillnaden mellan mäns högre sysselsättningsgrad och kvinnors lägre (män 78,9% - kvinnor 67,2) minus 11,7 procent. Det betyder att målet ligger på en skillnad på högst – 5,9 procent, se tabell 2.
- Öka utbudet av formell förskoleverksamhet och barnomsorg till 96 procent av alla barn från tre års ålder senast 2030, för att göra det lättare att förena arbete och privatliv, se tabell 3.
- Minska andelen NEET, unga som varken arbetar eller studerar i åldern 15–29 år från 12,6 % (2019) till 9 %, se tabell 4.
| Tabell 2. SKILLNAD I SYSSELSÄTTNING | EU-mål 2030 | EU: 2023 | Sverige 2023 |
| Skillnad mellan män och kvinnor, till kvinnors nackdel | högst - 5,9 procent | – 10,2 % | – 4,7 % |
Källa: Eurostat 2023, klicka på länk ovan.
| Tabell 3. BARNOMSORG ELLER FÖRSKOLA | EU-mål 2030 | EU 2022 | Sverige 2022 |
| Andelen barn från tre års ålder i omsorg eller förskola | 96 % | 93,1 % | 96,1 % |
Källa: Eurostat 2022, klicka på länk ovan.
| Tabell 4. NEET | EU-mål 2030 | EU 2023 | Sverige 2023 |
| Andelen unga 15-29 år som varken arbetar, praktiserar eller utbildar sig. | Max 9 % | 11,2 % | 5,7 % |
Källa: Eurostat 2023, klicka på länk ovan.
2. UTBILDNINGSMÅL
Minst 60 procent av vuxna 25-64 år ska delta i vidareutbildning eller kompetensutveckling varje år senast 2030. Men redan 2025 ska enligt beslut i ministerrådet andelen vara 47 procent.
I utbildningsmålet ingår också att minst 80 procent av alla i ålder 16-74 år ska ha grundläggande digitala färdigheter. Vidare ska andelen (inget siffermål) med högst grundskoleutbildning “minskas ytterligare” och deltagande i gymnasieutbildning “bör öka”.
| Tabell 5. VIDAREUTBILDNING | EU-mål 2025 | EU:s läge | Sveriges mål | Sveriges läge |
| Andel vuxna som utbildas varje år | Minst 47 % | 2022: 46,6 % | Minst 60 % | 2022: 73,9 % |
Källa: Eurostat/Circabc, klicka på länk ovan, ladda ner fil. Nytt sätt att mäta vuxenutbildning kommer från 2022. Sveriges mål, s.35
3. FATTIGDOMSMÅL
Under 2019 riskerade drygt 92 miljoner människor, varav 18,4 miljoner barn under 18 år, att drabbas av fattigdom eller social utestängning i EU. Målet till 2030 är att gruppen ska minska med minst 15 miljoner personer varav minst fem miljoner ska vara barn. Mellan 2019 och 2023 ökade dock antalet människor i riskzonen med 2,4 miljoner i EU, varav 1,5 miljoner var barn 0-17 år. I Sverige ökade antalet med 53 000 fattiga personer till 1 932 000 individer samtidigt som antalet barn i gruppen minskade med 29 000 personer till 481 000 barn under samma tid.
| Tabell 6. FÄRRE FATTIGA | EU-mål 2030 | EU 2023 | Sverige 2023 |
| Antalet färre personer i riskzonen för fattigdom eller social utestängning | Minst 15 miljoner färre fattiga än 2019. 2019 var 92,2 miljoner människor i riskzonen i EU. | + 2,4 miljoner | + 53 000 personer |
Källa: Eurostat 2023, klicka på länk ovan.
BAKGRUND - Historien om arbetsmarknad- och socialpolitik
Från Turin i Italien 1961 till Göteborg 2017
Den sociala pelaren – EU-toppmötet i Göteborg
På det informella toppmötet i Göteborg 2017 proklamerades den sociala pelaren. Mötet hade formen av ett seminarium med olika workshop med närmare 200 deltagande, inklusive EU-ländernas stats- och regeringschefer samt fack- och arbetsgivarrepresentanter. De diskuterade jobb, rättvisa och vidareutbildning. Enligt den svenska regeringen som tillsammans med EU-kommissionen arrangerade Göteborgsmötet är det viktigt för EU:s sammanhållning och den inre marknaden att möta de sociala utmaningarna och att EU:s fattigaste länder involveras i arbetet med pelaren, se faktabox till vänster.På det efterföljande EU-toppmötet i december 2017 betonade stats- och regeringscheferna: "I enlighet med fördragen kvarstår medlemsstaterna som huvudansvariga för dessa områden..."
En majoriet i riksdagen stödde den sociala pelaren. I en gemensam reservation från M, C och KD skrev partierna som var emot beslutet "att en grund skapas för att driva fram lagstiftning som idag inte är EU-gemensam". Arbetsmarknadens parter var delade i frågan. De fackliga organisationer LO, TCO, Saco tillsammans med arbetsgivarorganisationen SKR välkomnade den sociala pelaren medan arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv avvisade den.
Mer bakgrund
Sociala frågor omfattar enligt EU-kommissionen tre områden: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor och social trygghet och inkludering. För att få ett samlat grepp på frågorna föreslog EU-kommissionen i april 2017 konceptet social pelaren, vilket antogs av medlemsländernas arbetsmarknadsministrar i oktober samma år. Den sociala pelaren är namnet på 20 principer och målsättningar. Hur väl länderna uppfyller principerna kommer att kunna följas genom en årlig sammanställning i en så kallad resultattavla.
Men eftersom EU saknar befogenheter att besluta om merparten av principerna blir det upp till medlemsländer eller arbetsmarknadens parter att förverkliga dem. Inför förslaget om en social pelare ställde sig EU-parlamentet i januari 2017 bakom en lista på vad den ska innehålla och vilket fokus EU bör ha på sociala frågor. Med knapp marginal, 317 mot 315, röstade även EU-parlamentarikerna för att det bör föras in ett socialt protokoll nästa gång EU-fördraget öppnas för omförhandling.
Historia – Sociala pelaren inte först
Deklarationen om den sociala pelaren från 2017 är en i raden av intiativ sedan den Europeiska sociala stadgan 1961 för att lyfta fram sociala frågor, i vid mening, i Europa.
Europeiska sociala stadgan antogs av Europarådet den 18 oktober 1961 i Turin i Italien och har sedan utvecklats. På Europarådets hemsida skriver man: Inget annat rättsligt instrument på paneuropeisk nivå kan tillhandahålla ett sådant omfattande och fullständigt skydd av sociala rättigheter som det som anges i stadgan, vilket också utgör en referenspunkt i EU-lagstiftningen.
EU:s grundlag Lissabonfördraget från 2009, artikel 151, bekräftar Europeiska sociala stadgan och 1989 års unionsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter. I artiklarna 152–161 om socialpolitik återfinns vilka sociala frågor som EU i allmän mening kan och bör jobba med, medlemsländernas vetorätt i sammanhanget och vilken roll arbetsmarknadens parter kan spela på nationell och europeisk nivå. Här finns också den tvingade EU-regeln, artikel 157, om att män och kvinnor som har likvärdigt arbete ska ha lika lön.
I EU:s stadga om mänskliga rättigheter, som först proklamerades år 2000 och nu återfinns i Lissabonfördraget, finns ett avsnitt om jämlikhet och ett avsnitt om solidaritet. Artiklarna 20 till 38 innehåller en serie rättigheter som ska tillhandahållas medborgarna; allt från icke-diskriminering till arbetstagarnas rättigheter, föräldraledighet, sociala förmåner, hälso- och miljöskydd till konsumenträttigheter. Här beskrivs också hur besluten kring dessa rättigheter ska fattas.
