Tio år efter brexitomröstningen: Tappad tillväxt, högre priser och ånger

I morgon tisdag är det precis tio år sedan den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet ägde rum. Med 51,9 mot 48,1 procent vann lämna-sidan. Efter nästan fyra år av interna strider i Storbritannien och tuffa förhandlingar med EU skedde formellt utträde den 31 januari 2020

Fyra procent – minst
Den oberoende brittiska budgettillsynsmyndigheten OBR bedömer att det handelsavtal med EU som ersatte medlemskapet på lång sikt sänker brittisk produktivitet med fyra procent jämfört med om landet hade stannat. OBR räknar också med att handeln med EU-länderna minskat med 15 procent på lång sikt, i både export och import.  Nya data från EU:s statistikmyndighet Eurostat på måndagen visar samtidigt att brittiska varors andel av EU:s samlade import nära nog halverats sedan 2015 – från 11 till 6 procent.

Konsekvenserna märks i vardagen. Forskning från London School of Economics visar att handelshindren mot EU drev upp livsmedelspriserna med 12 procent under åren 2019 till 2023. Ett genomsnittshushåll betalade 400 pund mer i matkostnader under perioden. Det brittiska pundet har inte återhämtat sig mot euron sedan omröstningsdagen i juni 2016.

En möjligen mörkare bild ges av ett preliminärt forskningsarbete av ekonomer vid bland annat Stanford University och den brittiska centralbanken. Deras beräkningar pekar på att brittisk BNP vid utgången av 2025 var 6 till 8 procent lägre än utan brexit, investeringarna 12 till 13 procent lägre och sysselsättningen 3 till 4 procent lägre. Effekterna har byggts upp gradvis under ett decennium snarare än uppstått av en enstaka chock.

Invandringen steg
Invandringen var den fråga som kanske mer än någon annan avgjorde folkomröstningsresultatet. Lämna-sidan lovade att den fria rörligheten för EU-medborgare skulle upphöra och att invandringen sammantaget skulle minska. Det första löftet infriades – men utfallet är ett annat.

EU-invandringen till Storbritannien föll, men invandringen från länder utanför EU steg kraftigt. Det totala nettot av in- och utflyttande toppade på 944 000 för året till mars 2023 – den högsta siffran som registrerats, enligt AP. Sedan dess har den sjunkit tillbaka till 171 000.

En analys av The Guardian visar en ytterligare paradox: de kommuner som röstade starkast för brexit har sett den snabbaste relativa ökningen av utländsk arbetskraft sedan 2016. Kommuner med litet inslag av utländska arbetstagare 2016 har i flera fall fördubblat den andelen på ett decennium.

Löftet om 350 miljoner pund extra per vecka till den statliga sjukvården NHS infriades aldrig. Inte heller det frihandelsavtal med USA som Leave-kampanjen pekade på som en av de ekonomiska vinsterna med ett EU-utträde.

I en undersökning beställd av tankesmedjan ECFR i maj 2026 sade 58 procent av dem som röstade för att lämna EU i folkomröstningen att brexit hade förvärrat situationen med olaglig invandring.

Opinionen har svängt
Mätningar ger en tydlig bild av hur brett missnöjet med brexit brett ut sig.

Den yska Bertelsmannsstiftelsen, som följt brittisk opinion om EU-medlemskap sedan folkomröstningen, fann i mars 2026 att 57 procent av britterna skulle rösta för att stanna i unionen om en ny folkomröstning hölls i dag. En majoritet i samma riktning har funnits i mätningarna ända sedan många år. Enkätinstitutet YouGov visade i juni 2026 att 55 procent av britterna stöder ett återinträde i EU. ECFR fann i sin undersökning från maj att 75 procent vill ha en tätare relation med EU i någon form.

Undersökningarna mäter med delvis olika frågeformuleringar och är inte direkt jämförbara, men pekar sammantaget i samma riktning: opinionen har rört sig markant sedan 2016.

Andelen britter som uppger att de känner sig positiva inför sin personliga framtid har samtidigt fallit med 27 procentenheter sedan 2016, från 68 till 41 procent.

Inga länder följde
Den dominoeffekt som förutspåddes av brexitförespråkare uteblev. Inget annat EU-land har valt att lämna unionen. Andelen britter som tror att andra EU-länder kommer att följa har halverats: från 46 procent 2018 till 21 procent i mars 2026, visar Bertelsmannstiftelsens löpande mätningar.

I stället söker sig fler länder mot EU. Ukraina och Moldavien har precis inlett sina förhandlingar om medlemskap. Anslutningsutsikterna för länderna på västra Balkan bedöms som bättre än på många år. Island har offentliggjort planer på en folkomröstning om att återuppta anslutningsförhandlingarna.

– Att lämna unionen ses inte längre som en lösning. Det ses som en varning, sade Michael Roth, Tysklands tidigare Europaminister, till The Guardian.

Charles Michel, som ledde Europeiska rådet 2019–2024, pekade på en oväntad konsekvens av det brittiska utträdet: att det brittiska motståndet mot fördjupat försvarssamarbete försvann, vilket möjliggjorde skapandet av Europeiska fredsfaciliteten 2021.

– Brexit har gjort beslut lättare – utan tvekan, sade Michel, till The Guardian.

Sjunde premiärministern
Sedan brexitomröstningen 2016 har sex brittiska premiärministrar avlöst varandra. I dag måndag meddelande den nuvarande socialdemokratiske ledaren Keir Starmer att han avgår. Andy Burnham, som vann fyllnadsvalet i Makerfield i förra veckan och pekas ut som Labours trolige nye partiledare, skulle i så fall bli den sjunde.

EU och Storbritannien håller ett toppmöte den 22 juli, där parterna väntas fördjupa samarbetet kring bland annat veterinärkontroller för livsmedel och ungdomsutbyte. Frågan om ett återinträde i EU, eller ens den inre marknaden, är inte på agendan.