Läsartext: ”Inför så stränga regler som möjligt”

Torsdagens beslut av EU:s stats- och regeringschefer att godkänna van Rompuys arbetsgrupps rapport med skärpningar av reglerna för euron är mycket bra. Det är ett första steg för att skapa en bättre ekonomisk styrning av ekonomierna och kan skapa bättre finansiell stabilitet i hela euroområdet.

Under hösten har både kommissionen och en arbetsgrupp av finansministrar jobbat på förslagspaket om stärkt ekonomisk styrning inom EU. Paketet med bland annat reform av stabilitetspakten och ett system för övervakning och kontroll för att förhindra framtida kriser, välkomnades igår av Europeiska Rådet. Detta är glädjande.

Den största nyheten från toppmötet var att man kom överens om att det behövs en permanent krishanteringsmekanism för att stärka den finansiella stabiliteten i euroområdet. Den tillfälliga mekanismen är tänkt att finnas i tre år, till 2013, men samtidigt kom stats- och regeringscheferna överens om att undersöka möjligheten att skapa en permanent mekanism och att van Rompuy ska konsultera medlemsländerna om en begränsad fördragsändring, en modifiering av artikel 125.

Min bedömning är att en begränsad fördragsförändring kan bli nödvändig och jag välkomnar i så fall det. Om det är det som krävs för att skapa en starkare stabilitet så måste vi acceptera en justering av Lissabonfördraget. Den handlar om att stärka eurosamarbetet och skydda medborgarna. Att göra den permanent är att tänka också på framtiden. Om vi kan skydda framtida EU-medborgare från att drabbas lika hårt av en eventuell framtida kris, då bör vi göra det.

Att öppna för en fördragsändring behöver inte alls vara att öppna en Pandoras ask. EU måste vara både stabilt och flexibelt. Det som föreslås är inte en ny genomgång i samma storleksordning som Lissabonfördraget. Det handlar om en justering, och att den kan tas upp så snart efter den komplicerade diskussionen om en EU-konstitution visar att faktiskt är både framåtblickande och motståndskraftigt. Utmaningar tas på allvar och bemöts med aktiv handling istället för navelskådande. Samarbetet utvecklas långsamt och varsamt, steg för steg, man tar lärdom av sina erfarenheter. Detta är Europas styrka.

Och framför allt, förslaget om permanent krishanteringsmekanism är inte det enda som görs. Detta förslag, som tagit allt rampljus just nu, är enbart en liten pusselbit i större paket som förtjänar att lyftas fram.

Förändring är inte per definition farligt. Det kan vara farligare att stå kvar i status quo. Om vi inte drar lärdom av krisen och förändrar det som inte visade sig fungera, kommer vi att drabbas av nya kriser. Därför är det hoppingivande att se att EU:s viktigaste institutioner: Europaparlamentet, Rådet och Kommissionen, sätter in alla klutar för en stärkt europeisk ekonomisk styrning.

I tisdags i förra veckan diskuterade vi i Europaparlamentets ekonomiutskott för första gången de sex lagförslagen. Jag underströk då att strikta och konsekventa regler krävs för att eurområdet ska kunna bli större och fler länder byta till euron. Det handlar inte om att straffa de länder som inte lever upp till reglerna utan om att följa de regler som gemensamt satts upp.

Principen om att "avtal ska hållas" måste naturligtvis gälla för reglerna för ekonomisk styrning. Sanktionsmekanismen borde dessutom i så hög utsträckning som möjligt gälla alla 27 medlemsländerna i EU. Detta främst av två skäl:

1. Det var staternas, bankers och finansiella institutioners sårbarhet som låg bakom skuldkrisen som vi upplevt i Sydeuropa, inte euron. Därför är det lämpligt att alla EU-länder omfattas av samma stränga regler, inte bara euroländerna.

2. Vi befinner oss själva på trygg mark men riskerar att drabbas om andra inte sköter sig (oavsett valuta). Den största krisen för Sverige problemen i Baltikum, snarare än Grekland. Det gör det naturligt för Sverige att insistera på stränga regler för alla.

Att gå vidare mot en permanent krishanteringsmekanism och ett förslagspaket som inte tillåts bli tandlöst – är nödvändigt. I behandlingen av förslagen i Europaparlamentet kommer jag att verka för att så stränga regler som möjligt införs för ekonomisk styrning.

Det handlar inte om att straffa länder som missköter sina ekonomier, utan om att skapa bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt i Europa.