Reinfeldt: Det finns inte en europeisk kärna

När regeringen Reinfeldt tillträdde efter valsegern över Socialdemokraterna hösten 2006 fanns det på sina håll stora förväntningar på en annan och mer aktiv svensk Europapolitik. Den nya ambitionen slogs fast i  regeringsförklaringen: Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet.

Uttrycket har sedan dess återkommit i flera regeringsförklaringar och i utrikesdeklarationer utom 2008 då formuleringen var helt borta.

Trots att över fem år gått sedan vi första gången hörde talas om en kärna i det europeiska samarbetet är det oklart vad det betyder. Debattörer, politiker och ledarskribenter har under åren ställt samma fråga. Vissa har läst in att kärnan består av ett medlemskap i eurosamarbetet och dess olika avläggare, nu senast den blivande finanspolitiska pakten. 

I ett utspel från regeringskollegorna vice statsminister Jan Björklund (FP) och EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) i förra veckan sattes begreppet tydligt i hop med kravet på svenska deltagande i den nya pakten.

– Vårt land ska inte stå vid sidan av. Sverige ska tillhöra Europas kärna, skrev de i en debattartikel i Svenska Dagbladet tillsammans med Carl B Hamilton (FP), ordförande i riksdagens EU-nämnd.

Europaportalen bad Fredrik Reinfeldt (M) förklara vad regeringen menar med att Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Till skillnad från folkpartisterna såg han inte Europas kärna som något konkret utan snarare som en omskrivning för viljan till inflytande i vissa sammanhang. Medlemskap i eurosamarbetet ingår däremot inte i statsministerns definition.

Vad är kärnan i det europeiska samarbete?

– Det är ett uttryck som vi har använt för att försöka återspegla en vilja till inflytande. Sedan är ju Europeiska unionen på många områden flerkärnig. Det finns fördjupningar som görs i enskilda delar av samarbetet som ibland Sverige är en del av och ibland inte.

Finns det en kärna i politisk mening?

– Nej, det skulle jag inte säga - inte en enskild. 

Så konkret betyder det ingenting?

– Det är ett sätt att uttrycka vilja att säkerställa svenskt inflytande men att också väga in det faktum att svenska folket 2003 röstade nej i folkomröstningen om euron, sade Fredrik Reinfeldt.