Debatt: Därför måste S säga nej till finanspakten

Det kommer oroande signaler om att socialdemokraterna inte kan bestämma sig om de vill att Sverige ska anslutas till EU:s finanspakt. Efter att ha lusläst det fjärde utkastet till pakten, som förstås bara finns på engelska, framstår det som fullständigt obegripligt. Pakten är en ekonomisk tvångströja skräddarsydd för euroländer. Här är några av de viktigaste argumenten till varför Sverige bör tacka nej till pakten;

När väljarna röstade nej till EMU i folkomröstningen 2003 röstade vi inte bara nej till euron. Vi röstade också nej till en centralstyrd ekonomisk politik på EU-nivå. Hela paktens syfte är att genomdriva en sådan politik.

Finanspakten överlåter makt över avgörande ekonomiska beslut till icke folkvalda församlingar som EU:s domstol och EU-kommissionen. Det är därmed inte bara en centralisering utan även en avdemokratisering av den ekonomiska politiken.

Finanspakten innebär i praktiken ett förbud mot keynesiansk stimulanspolitik. Allt fokus ligger på budgetbalans och nedskärningar medan huvudproblem som bristande konkurrenskraft och låga investeringar inte ens berörs.

Samtidigt som det första beslutet om pakten togs klargjordes också att bankerna i framtiden inte ska behöva ta förluster när skulder behöver skrivas ned. Hela notan ska sändas till skattebetalarna om banker och länder inte klarar sina skulder.

Det finns inga garantier för arbetsrätten i pakten. Den mycket vaga formulering som finns på området återfinns i en inledande strecksats som saknar juridiskt värde.

Regeringen påstår att Sverige kan vara medlem i pakten och välja att stå fria från textens bindande krav samtidigt som man ska få delta på några av de toppmöten som ska styra pakten. I artikel 12.6 framgår att det inte är möjligt.

Hur socialdemokraterna kan ens överväga ett svenskt inträde i pakten är obegripligt. Det enda hållbara argument som finns för att godta pakten är att man vill att vi ska ansluta oss till euron. Vill socialdemokraterna det?

Jonas Sjöstedt (V)
Partiledare