Debatt: Svårt att förstå regeringens trotsighet

Värnandet av den svenska modellen drivs bäst vid förhandlingsbordet. ”Det är genom att vara aktiva, pådrivande och engagerade som vi kan sätta agendan – inte genom att bara säga nej och sitta på läktaren” för att låna EU-minister Jessika Roswalls egna ord.

En olycklig missuppfattning om EU

Vi befinner oss just nu i en avgörande tid där EU ska fastställa sina politiska prioriteringar inför framtiden. Det gäller även sociala Europa, arbetsmarknadens parters roll inkluderat.   

Här finns det tyvärr en olycklig missuppfattning i svensk debatt om att EU inte får lägga sig i sociala frågor. Utvecklingen av det sociala Europa påbörjades långt innan Sverige blev medlemmar. Det har varit en del av EU-samarbetet ända sedan grundandet på femtiotalet. Medlemsstaterna har sedan dess gradvis gett EU mer makt på sociala området, så även Sverige sedan medlemskapet.

Socialt framsteg är idag en av de övergripande målsättningarna i EU:s grundlag. EU och medlemsstaterna delar också i dag på makten att reglera flera arbetsmarknadsfrågor. Det innebär att medlemsländerna bara får reglera frågor i den utsträckning som EU inte gör det. Ett exempel på detta är lönetransparensdirektivet för att säkra principen om lika lön för lika arbete, en princip som funnits ända sedan 1957.

Ett faktum

I andra frågor såsom minimilön har medlemsländerna däremot på mycket goda grunder inte gett EU rätt att lagstifta. Därför motsatte sig parterna i Sverige lagstiftning om minimilöner. Vi stödjer i dag den danska stämningen i EU-domstolen.

Men på många andra områden har EU som sagt tilldelats makt att reglera arbetsmarknaden. Oavsett vad regeringen eller någon annan i dag tycker är det hög tid att nyktert erkänna detta faktum. Endast så kan Sverige framgångsrikt förhålla sig till och påverka det sociala Europas utveckling som värnar modellen.

Svårt att förstå

Det är därför svårt att förstå varför regeringen trotsigt satt sig på läktaren under vårens diskussioner om den sociala dimensionens framtid (La Hulpe deklarationen) och varför regeringen insisterar på detta inför arbetsmarknadsministrarnas möte den 20 juni. Regeringens agerande rimmar också illa med statsrådet Roswalls egna budskap om att man måste vara konstruktiv i EU-samarbetet.

Vad värre är så riskerar Sverige, genom att ställa sig vid sidan av sociala Europa, få ett minskat inflytande och därmed sämre möjligheter att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen. Ett smart förvaltande av Sveriges begränsade förhandlingskapital kommer vara avgörande.

Med en bättre förståelse för den sociala dimensionen av EU-medlemskapet har Sverige alla förutsättningar att bli en trovärdig aktör som får gehör. På det sättet kan den svenska arbetsmarknadsmodellen, som tjänat vår konkurrenskraft, företagen och löntagarna väl, bäst försvaras.  

Det är, för att på nytt låna EU-ministerns ord, genom att vara aktiva, pådrivande och engagerade som vi kan sätta agendan – inte genom att bara säga nej och sitta på läktaren.

Peter Hellberg
Ordförande i Unionen