Läsartext: Stort intresse för brittisk valdebatt

I kvällens direktsända valdebatt kommer utrikespolitiken att stå högt på agendan. Mycket fokus kommer att ligga på Europafrågor, ett av de få områden där det finns betydande skillnader mellan partierna. Det är ett lysande tillfälle för Cameron och Brown att tvåla till Liberaldemokraterna som har det mest utpräglade EU-positiva programmet, något det inte finns särskilt stort stöd för i den brittiska opinionen.

Gordon Brown kan på ett ganska tacksamt sätt inta en mittenposition. Han kan undvika delar av kritiken mot Europas inte allt för populära byråkrati och makthungrighet. Samtidigt som han också kan utmåla tories som mindre trovärdiga i ett europeiskt förändringsarbete, då de intagit en självvald isolation bland Europas stora konservativa partier, för att istället alliera sig med små obskyra homofoba rörelser från Östeuropa.

Labours engagemang i Europafrågor har avtagit sedan Tony Blair kastade in handduken, han var tydligt engagerad i europeisk integration och slopade ensidigt Storbritanniens medlemsrabatt samtidigt som han välkomnade Lissabonfördraget. Nu vill Labour pliktskyldigt införa euron, men inte än på ett bra tag och först efter en folkomröstning. Storbritannien och Labour har kämpat för att ha kvar många undantag från EU-regler och har svårt att acceptera sociala rättigheter och minimiregler på arbetsmarknaden.

När det gäller miljöpolitiken driver däremot Labour en hårdare linje och kräver att EU ska sänka sina utsläpp av växthusgaser med 30 procent och arbeta för ett bindande internationellt klimatavtal. I Labours valmanifest finns det också tydliga krav på att fortsätta EU:s utvidgningsprocess mot Turkiet och Balkan. Partiet argumenterar också för ett införande av en europeisk krigsmakt, med starka band till Nato, som ska kunna sättas in i oroshärdar runt om i världen.

Gordon Brown kommer ha en ganska tacksam position i kvällens debatt där motståndarna har betydligt fler demoner att kämpa mot. Inte minst David Cameron, som kommer att balansera mellan att inte framstå som utrikespolitiskt isolerad, samtidigt som han måste hålla EU-skeptiska, konservativa väljare borta från att rösta på det än mer EU-skeptiska högerpartiet UKIP, vilket är extra farligt i systemet med enmansvalkretsar. Lyckas han inte med det kan Gordon Brown se fram emot att få sitta kvar som premiärminister, antingen ensam eller i koalition men Liberaldemokraterna. För trots Labours kräftgång i opinionen och att de nu är tredje största parti, har de tack vara det brittiska valsystemet, en rimlig chans att få flest platser i parlamentet.