Lättare att laga lårbenshalsen i EU

Det nya patientrörlighetsdirektivet har debatterats flitigt av de politiska grupperna och EU:s medlemsländer och var en av de stora valfrågorna i valet till EU-parlamentet 2009. Både vänstern och högern säger sig vara överlag nöjda med överenskommelsen.

– Det har varit en lång resa men resultatet är bra för alla patienter, säger Åsa Westlund (S), medlem i EU-parlamentets utskott för hälsofrågor.

De nya reglerna är en konsekvens av att EU-domstolen har fått ta ställning till allt fler fall där EU-medborgare har velat få vård utomlands men nekats ersättning från sina nationella myndigheter. Med det nya lagpaketet ska reglerna bli tydligare och information om hur man söker vård utomlands ska bli mer tillgänglig. En nationell kontaktpunkt kommer att skapas i varje land där patienter ska få veta vart de kan vända sig om de vill slippa vänta på att köerna i sitt eget land ska minska.

En av tvistefrågorna har varit huruvida det ska behövas ett grönt ljus från Försäkringskassan innan man kan bege sig till exempelvis Tyskland för att operera sitt onda knä. Främst Socialdemokraterna har velat ett så kallat förhandsbesked för att säkerställa att patienter inte behöver ligga ute med pengar och för att landstingen ska kunna ha kontroll över kostnaderna. Den borgerliga majoriteten har varit mindre intresserad av det.

– Helst hade vi sett att det inte blev någon förhandsprövning. Det är inte byråkrater som ska bestämma vem som ska få vård, det är patienterna, säger Marit Paulsen (FP).

Det blir upp till de enskilda länderna att bestämma om en patient ska behöva be om att få en utländsk behandling godkänd av sitt landsting eller motsvarande. Det krävs dock att patienten tillbringar minst en natt på sjukhus för att ett förhandsbesked ska behövas.

Men patientrörlighetsdirektivet är inget alexanderhugg som löser alla knutar. EU-domstolen kommer även i framtiden att behöva ta sig an fall där reglerna är otydliga. Exempelvis vad gäller hur länge en patient ska behöva vänta innan man kan anse det motiverat att patienten vänder sig utomlands. Med de nya reglerna har nämligen ett land rätt att säga nej till utlandsvård om det anses att vården kan fås inom rimlig tid i det egna landet. Men vad som kan anses vara rimlig tid blir förmodligen upp till EU-domstolen att avgöra.

Men även om de nya reglerna kan betyda mycket för en enskild medborgare är en ganska liten del av sjukvården i Europa gränsöverskridande. De totala kostnaderna uppgår till cirka 90 miljarder kronor per år, vilket motsvarar cirka en procent av Europas sammanlagda sjukvårdskostnader. Enligt EU-kommissionens beräkningar skulle kostnaderna med de nya reglerna endast öka marginellt. De flesta som söker vård utomlands bor i ett litet medlemsland, nära en landsgräns eller har en mycket ovanlig sjukdom där det saknas behandlingsmöjligheter i det egna landet.

EU:s regeringar har informellt godkänt lagpaketet och väntas formellt göra det inom kort.