Debatt: Skydda lönebildningen med bindande EU-garantier

I eurokrisens kölvatten lanserar nu EU-kommissionen ett långtgående lagstiftningspaket för att styra medlemsstaternas ekonomiska politik. Även Sverige och andra länder som står utanför eurozonen kommer att påverkas direkt. Konsekvenserna av lagstiftningspaketet är att svensk finanspolitik sätts under hårdare styrning från EU samt att lönebildningen utsätts för press.

Men trots lagstiftningspaketets allvarliga konsekvenser är det anslutningen till Europakten som upptagit den politiska debatten. Senast av Svenskt Näringsliv på Europaportalen. Pakten bygger på ett initiativ från den tyske förbundskanslern Angela Merkel och den franske presidenten Nicolas Sarkozy. Det tidigare så kraftfulla tysk-franska initiativet har genom kommissionens behandling tappat något av sin tidigare udd. Men ambitionerna om att kontrollera löneutvecklingen i medlemsstaterna kvarstår.

Borgerliga politiker hävdar att fackföreningsrörelsens oro är överdriven. Men kritiken av fackföreningsrörelsen är helt missriktad. Den relevanta frågan är varför borgerliga politiker så gladligen vill ansluta sig till en Europakt vars innebörd är ytterst oklar. Likaså är de framtida konsekvenserna av lagstiftningspaketen delvis dunkla. För en regering som gjort ansvarstagande till yttersta dygd är agerandet minst sagt oansvarligt.

De fullständiga konsekvenserna av kommissionens förslag är svåra att förutspå. Först när lagstiftningen tolkas, ytterst av EUs domstol, kanske om 10-15 år, vet vi vilka konsekvenserna blir. Det är därför fackföreningsrörelsen har krävt rättsligt bindande garantier för att skydda den svenska kollektivavtalsmodellen.

Trots den osäkerhet som omgärdar förslagen anser svensk och europeisk fackföreningsrörelse att det finns goda grunder för att hävda att lagstiftningspaketet riskerar att underminera den svenska kollektivavtalsmodellen. Om ramarna för lönebildningen fastställs av EU-kommissionen så drabbas grundvalarna i lönebildningen. Arbetsmarknadsparternas vilja till ansvar riskerar att undermineras. Även om kollektiva förhandlingar kan genomföras så kommer normen att sättas av EU.

I sammanhanget finns det anledning att erinra om att lagstiftningspaketet sannolikt står i strid med EUs grundlag. I EU-fördragets artikel 153 anges att EU inte kan reglera ”löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lock out”. Av fördraget är det alltså tydligt att medlemsstaterna inte överlåtit kompetens till EU att reglera frågor om lön. En central uppgift för riksdag och regering är att värna gränserna för Sveriges suveränitet.

Att överlåta makt till EU är en allvarlig sak. Ytterst handlar detta om demokratin. Arbetsmarknads- och välfärdsrelaterade frågor är i grunden orsaken till att folk går och röstar. Bevisbördan vilar därför tungt på den som vill överföra ytterligare kompetens till EU.

För den som värnar den svenska kollektivavtalsmodellen med ansvarstagande arbetsmarknadsparter finns anledning att känna oro. Parternas möjlighet att ta ansvar skapar också en vilja till ansvar. Utan stabilitet riskerar oordningen på arbetsmarknaden att bli stor.

Få minns idag att Sverige hade flest konfliktdagar i världen för hundra år sedan. Utan starka parter blir det dessutom svårt att genomföra nödvändiga reformer på arbetsmarknaden. Förslagen om ekonomisk styrning måste tas på största allvar. Den borgerliga regeringens optimistiska glädjekalkyler räcker inte. Det krävs rättsligt bindande garantier.

Claes-Mikael Jonsson
Jurist LO

Johan Danielsson
Utredare LO