Läsartext: Europa behöver fler som Felipe González

Den 5 september hade den prominenta lobbygruppen ”Europas framtid” en av sina sammankomster.  Där finns bland andra Frankrikes Jaques Delors, Tysklands Gerhard Schröder och Felipe González. Den senare var under 14 år Spaniens regeringschef.  

Deras första råd till EU är att förhindra den pågående åternationaliseringen av politiken, det vill säga att med alla medel arbeta för mer politisk och ekonomisk integration. Felipe González, som alltid varit en politiker som talat “rent ut” om saker och ting, uttalade sig sedan i den spanska pressen och sade: ”Europa está  Jodida”
(= Europa är sjukt).

Alla närvarande var eniga om att första åtgärden för att försöka att snabbt få fart på ekonomin, är att ge ut EU-obligationer. Denna gång verkar det som att de inte talat för döva öron och här om dagen kunde vi läsa i spanska dagstidningen EL PAIS, att ordföranden i EU-kommissionen, portugisiske José Manuel Barroso har hörsammat och föreslagit detsamma. Äntligen!
 
Felipe González klagar med alla rätta på de länder, som hela tiden sätter käppar i hjulet med sin egoism, som så snart de inte själva får enbart nytta av EU, så stänger de igen sina gränser.

De har nog aldrig riktigt förstått att om EU inte klarar krisen och avancerar vad gäller innovation, skapande av arbetstillfällen och social integration, så kanske det kan gå illa även för dem i framtiden.

Vi har en helt ny värld att verka i och samarbeta med.  Vi har värdefulla rättigheter som vi nog gärna vill behålla och måste kämpa för tillsammans. Rättigheter som vi kan hjälpa till att sprida och stödja i de länder som finns omedelbart söder om Europa och som genomgår en intressant demokratiseringsprocess. Jag tänker på Tunisien, Libyen och Egypten.

Jag håller fullkomligt med Felipe González när han hävdar att det är nödvändigt att skapa ett federativt Europa, ett Europas Förenta Stater. Och en egen Monetary Fund!

Felipe González och hans parti PSOE arbetade för att skapa ett federativt Spanien. Det lyckades inte, med de konservativas motstånd. Ändå skapade man under hans regeringar 1982-1996 de 17 autonoma regionerna, som blev en avgörande faktor för utvecklingen av det efter diktaturen eftersatta landet.

Jag minns den unge partiledaren Felipe, som han kallades under ovationerna vid sitt tal i Palma 1977, då vi alla som lyssnade förstod att han skulle vara med och skapa det Nya Spanien. Nu är han samme entusiastiska människa och har samma karisma och är kallad att vara med i de mest skilda sammanhang. Han är en mycket ansedd politiker runt om i världen och Europa behöver fler som honom.