Debatt: EU-domstolen stödjer Sveriges spelmonopol

 
Riksrevisor Claes Norgren presenterar idag sin granskningsrapport om statens roll på spelmarknaden.

Riksrevisionens slutsats, att det är osäkert hur den svenska spelregleringen förhåller sig till EU-rättens krav, är inte bara uppseendeväckande. Den är direkt felaktig och går stick i stäv med den rättsliga analys som Riksrevisionens egen EU-rättsexpert Jörgen Hettne har gjort.

Hettnes huvudanalys att är att EU-domstolen i princip har accepterat den svenska spelregleringen. Enligt Hettne vilar EU-kommissionens överträdelseärenden mot Sverige om den svenska spelregleringen ”inte på en solid rättslig grund”. Jag delar denna uppfattning, och såväl Finansmarknadsminister Peter Norman som Svenska Spel borde därför verka för att EU-kommissionen stänger sitt överträdelseärende mot Sverige.
 
Tvärtemot vad de utländska spelbolagen framgångsrikt har torgfört, har nämligen såväl EU-domstolen, Högsta Förvaltningsdomstolen, Spelutredningen och Eskilstuna tingsrätt slagit fast att den svenska spelregleringen är förenlig med EU-rätten.
 
EU-domstolen konstaterade i Sjöberg och Gerdin-målet att den svenska spelregleringen syftar till att utestänga privata vinstintressen från spelmarknaden. Enligt domstolen är detta ett legitimt syfte som är förenligt med EU-rätten. Det svenska spelmonopolet befanns vara nödvändigt och proportionerligt i förhållande till syftet. Detta innebär att grunden för den svenska spelordningen, det vill säga det statliga spelmonopolet, är förenligt med EU-rätten.
 
I klartext innebär detta att reformen av spelpolitiken i grunden är en politisk, en ideologisk och en statsfinansiell fråga. Riksdag och regering – och ytterst vi väljare – står därför inför ett politiskt val, där juridiken inte ger någon större vägledning.
 
Antingen väljer vi att strama upp den nuvarande spellagstiftningen och ser till att svensk lag följs såväl av utländska spelbolag, av media och på internet. Eller så kan vi välja att frångå grundbulten i den nuvarande svenska spelregleringen, öka spelutbudet och tillåta att privata vinstintressen lagligen får verka på den svenska spelmarknaden.
 
Jag kan bara beklaga att Riksrevisionen inte har velat bidra till denna debatt med sin ekonomiska expertis. Vad skulle en avreglering av den svenska spelmarknaden kosta oss skattebetalare, Claes Norgren?
 
I stället har Riksrevisionen på högst oklara grunder valt att ifrågasätta svensk lagstiftning, tydlig domstolspraxis, och även slutsatserna i den statliga spelutredningen från 2008. Det vittnar tyvärr om en bristande respekt för av riksdagen demokratiskt stiftade lagar, för den dömande makten och ytterst för kravet på saklighet och opartiskhet i den offentliga debatten.
 
EU-domstolen har konstaterat att det svenska reklamförbudet mot utländska privata vinstdrivande spelbolag i princip är förenligt med EU-rätten. Det ansågs nämligen både nödvändigt som proportionerligt för att stänga ute privata vinstintressen från den svenska spelmarknaden.
 
EU-domstolen överlät förvisso ytterst till Högsta domstolen att avgöra om Aftonbladets och Expressens tidigare chefredaktörer Anders Gerdin och Otto Sjöberg ska fällas eller frias på en ren teknikalitet för att de tagit in reklam för utländska spelbolag i sina tidningar, i strid med svensk lag.
 
Det krävs endast en grundläggande juridisk insikt för att förstå att detta inte kan tas till intäkt för att påstå att rättsläget beträffande själva spelmonopolets ställning är oklart. Riksrevisionen blandar ihop korten och spelar ett högt spel med sin egen trovärdighet på minst sagt lösa rättsliga boliner.
 
 
Ulf Öberg
Advokat
 
 
Ulf Öberg har på uppdrag av Svenska Spel tagit del av den EU-rättsliga analys som ligger till grund för Riksrevisionens rapport. Han ansvar dock själv för innehållet i denna debattartikel, som inte kan tillskrivas Svenska Spel.