Debatt: Europa i skuggan av chockdoktrinen

Trots kriser och kritik fortsätter EU-samarbetet att växa. Idag blir Kroatien ny medlem i EU, till årsskiftet accepteras Lettland som ny euromedlem. På kort tid har EU därmed växt till 28 medlemmar av vilka 18 också är inne i valutasamarbetet.

Läget är dock helt annorlunda idag än för bara några år sedan. Den ekonomiska krisen har satt demokratin under press och konsekvenserna av den fria rörligheten leder till konflikter.

Det som började som en amerikansk kris på en illa reglerad finansmarknad rullade över till ett EU som skapat en valutaunion som var ett politiskt fuskbygge. Krisen drabbar nu länder som Grekland allra hårdast men ingen undgår svallvågorna. Det skapar i sin tur konflikter både inom länder och inom unionen.

I Grekland har massarbetslöshet och demokratikris blivit den nya vardagen. Det nynazistiska partiet i parlamentet är nu uppe i 15 procent i opinionsmätningarna.

I Spanien domineras dagordningen av arbetslösheten och Kataloniens allt mindre utopiska krav på separation: Men ni har klarat er från högerextremister, säger jag. De regerar ju redan landet, suckar spanjorer i mitten och på vänsterkanten.

I Ungern präglas debatten av Viktor Orbáns konservativa och nationalistiska parti som ger legitimitet också åt det högerextrema Jobbik. Den nya konstitution som Orbán aviserade redan när Ungern för några år sedan var ordförande för hela EU har tagit ifrån kvinnorna grundläggande rättigheter, gett Orbáns parti en maktposition som är svår att rubba – och som i sin tur används till lagar och regler som tystar medier, göder främlingsfientlighet och antisemitism och tömmer rättssystemet på legitimitet.

Det är en ögonblicksbild som kan göra en matt. Mitt i allt detta rullar dock utredningsapparaten och beslutsfattandet på. I krisens skugga fattas också beslut som kan driva iväg Europa åt fel håll.

Naomi Klein har beskrivit det i bland annat "Chockdoktrinen": Hur kriser kan användas för att skapa samhällsordningar som inte är möjliga när det finns tid och plats för demokrati och eftertanke. I denna skugga har IMF, Europeiska centralbanken och EU-kommissionen rört sig utan särskilt mycket insyn från regeringar eller parlament. Det har handlat om politiska prioriteringar, om kränkningar av rättigheter. Jag blir följaktligen inte särskilt förvånad när Olli Rehn, ekonomikommissionären, väljer att beskriva public-service-televisionen i Grekland som en "statlig institution" och därmed något som kan läggas ned från en dag till en annan om staten så beslutar.

Viktigast blir nu att försvara en demokratisk utveckling i Europa. Hur ska EU kunna sätta upp kravlistor på vad andra länder måste leva upp till om inte medlemsländerna är fullvärdiga demokratier?

Avgörande blir också att marknadens fria rörlighet inte tillåts kränka människors rättigheter. Utan detta kommer EU att bli en än mer konfliktfylld gemenskap.

Och det är inte nya konflikter som får fler länder att vilja bli medlemmar i EU.