Debatt: Debatt: Balkan behöver en försoningskommission

Krigsförbrytaren och före detta generalen Ratko Mladic dömdes den 22 november 2017 till livstidsfängelse vid FN:s Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) i Haag för bland annat folkmord och brott mot mänskligheten. ICTY etablerades i maj 1993 och tribunalens uppdrag avslutas med domen mot Mladic. På tribunalens hemsida kan vi läsa att domstolen har genom åren åtalat 161 personer varav drygt hälften har funnits skyldiga. Tribunalen anses ha uppnått rättvisa, etablerat fakta, dokumenterat vittnesmål, förebyggt revisionism och utvecklat internationell rätt. Tribunalens mångåriga arbete och resultat har däremot inte bidragit till försoning, dels för att alla folkgrupper inte har haft förtroende för tribunalen vilken har kritiserats för att vara politisk, och dels för att domstolens fakta och material inte har nått befolkningen.  

På territoriet av forna Jugoslavien har varje folkgrupp sin egen version av historien från krigen och konflikterna som inträffade 1991-2001. Det råder olika meningar bland folkgrupperna och alla upplever sig mer eller mindre som offer. Det faktum att en och samma folkgrupp kunde vara offer i en region och förövare i en annan gör det hela ännu mera komplicerat. Medan bosnjaker jublar över domen mot Mladic upplever serberna ICTY som en orättvis tribunal vars många domar mot serber har resulterat i en tung kollektiv skuld vilken kastar en skugga över hela folkgruppen.   

Den sista domen i tribunalen är av betydelse för offren och deras anhöriga likväl för framtida historieskrivning men det är en lång väg till försoning mellan folkgrupperna på Balkan. Ekonomiskt, politiskt, rättsligt och polisiärt samarbete i regionen har periodvis förbättrats under de senaste decennierna trots att majoriteten av länderna står utanför EU. För att det samarbetet ska kunna fortsätta och vidgas behöver regionen kollektivt bearbeta sina sår från krigsåren och försöka enas om en gemensam historieskrivning.

Sannings- och försoningskommission
En sannings- och försoningskommission behöver nu upprättas på Balkan om framtida etniska konflikter ska förebyggas och långsiktig utveckling främjas. Frågan uppstår om vilka som ska finansiera en sådan kommission i en politiskt instabil region med djupa socioekonomiska utmaningar? Det bör med fördel finnas ett flertal internationella medfinansiärer inblandade men även berörda stater bör delfinansiera ett hållbart försoningsinitiativ i regionen.

Kommissionen bör ha oberoende mandat och bestå av ledamöter från alla länder och regioner som har drabbats av konflikt såväl som internationella experter. Sannings- och försoningskommissionen bör i en framåtsyftande anda fokusera på rekommendationer och konkreta förslag gällande framtida åtgärder. För att vidare kunna bygga en framtid tillsammans behöver folkgrupperna på Balkan enas om det som har varit och lämna det förflutna bakom sig.

Mirella Pejcic