Gästkrönika: Vi är också sugna på mer konkurrenskraft

Det har blivit allt tydligare att världens kontinentalplattor är i rörelse och att en ny världsordning håller på att formas. Krig i Europa och krav på upprustning utmanar självklara sanningar och gamla allianser, samtidigt som vi står inför en ekonomisk och politisk berg-och dalbana - inte minst i Europa.

Det sägs att EU behöver kriser för att ta kliv framåt och denna insikt verkar fortfarande gälla. I politiskt turbulenta tider har EU inte bara lyckats kraftsamla bakom Ukraina och fördöma Rysslands anfallskrig utan har också visat en anmärkningsvärd krismedvetenhet och beslutsamhet om att steppa upp både ekonomiskt och militärt.

Plötsligt finns en ”whatever it takes”- attityd och en beredskap att både låna pengar till nödvändiga investeringar och genomföra reformer som kritiker menar hade behövts för länge sedan. 

Att Europas största ekonomi Tyskland nu öppnar plånboken för gigantiska framtida lån och investeringar på tusen miljarder euro kommer att vara en milstolpe och flera andra länder, inklusive Sverige, lär följa efter. Att dessa pengar hade funnits att låna till en mycket lägre kostnad för bara några år sedan framstår i dagens läge som en smärtsam men efterklok plattityd.

Dessutom har de förut så återhållsamma länderna Finland och Danmark nu bytt fot och öppnat för gemensamma europeiska lån. Sverige kommer sannolikt att göra dem sällskap eftersom vi annars riskerar att bli helt isolerade. 

Men oavsett var pengarna kommer ifrån, är det viktigt att vi investerar klokt och skapar förutsättningar för den gröna omställningen.

Att vi är inne i tider av snabba och stora förändringar, blir påtagligt på flera plan.  Kommissionen har redan dragit igång ett stort regelförenklingsarbete och kommer även se över ordningen för EU:s inre marknad, allt i syfte att lätta på företagens regelbörda, förbättra EU:s konkurrenskraft och stärka den inre marknaden. Detta har bland annat paketerats i den så kallade konkurrenskraftskompassen som har inspirerats av Letta- och Draghi-rapporterna.

Medan mycket som föreslås är viktigt och till och med nödvändigt, finns det risker att vi kan gå för långt och kastar ut barnet med badvattnet. Det finns också en genuin oro bland facken att det finns en slagsida till näringslivets fördel när vi diskuterar och klubbar nya regler:

• I februari kom EU-kommissionen med det första så kallade Omnibus-paketet som syftar till att minska regel- och rapporteringsbörda för företag. I ett första skede föreslår EU-kommissionen att förenkla hållbarhetsreglerna som klubbades för bara några månader sedan efter flera års förhandlingar. Reglerna skapades för att skapa mer hållbara näringslivskedjor globalt och för att öka ansvarstagandet hos företag. Arbetet pågår för närvarande men redan i dagsläget kan vi konstatera att de fackliga organisationerna inte har involverats tillräckligt i detta förenklingsarbete på EU-nivå. Men inte heller på hemmaplan har facken bjudits in till det nyss inrättade implementeringsrådet.

• EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har aviserat en 28:e bolagsregim som även ska innefatta arbetsrätt och skatt. Tanken är alltså att skapa ett nytt regelverk som är frikopplat från befintliga europeiska och nationella regler, i syfte att underlätta regelbörda för företag. Vilka konsekvenser kan det få för arbetstagare och skattepengar, om företag inte behöver följa de befintliga reglerna?

•  Både Letta och Draghi har lyft principen om fullständig harmonisering som en lösning på en fragmenterad inre marknad som skapar hinder och onödiga kostnader. Fullständig harmonisering tillämpas ofta inom den inre marknadens regelverk och produktlagstiftning. Även om detta ibland kan vara nödvändigt, får det aldrig gälla inom arbetsmarknadsområdet. Medlemsländerna måste även i framtiden ha möjlighet att tillämpa mer förmånliga regler än vad EU-lagstiftningen föreskriver, exempelvis kollektivavtalad tjänstepension. Med andra ord ska lagstiftningen inom arbetsmarknadsområdet fortsatt regleras på miniminivå, något som också stöds av artikel 114.2 i EU-fördragen. 

Ovanstående farhågor må verka gnälliga och visst känns det tråkigt att fokusera på riskerna. Självklart bör vi utgå ifrån en positiv målsättning om att skapa ett mer konkurrenskraftigt Europa som inte skapar krångliga regler i onödan. 

Men för att lyckas med detta långsiktiga arbete behöver facken vara involverade i en högre utsträckning. Även vi vill ha bättre regler och en starkare konkurrenskraft.

Mika Domisch
Gästkrönikör 
Internationell sekreterare på TCO