Ny europeisk försvarsplan – möts av svensk Nato-oro

Rysslands fullskaliga krig i Ukraina och en alltmer osäker omvärld har tvingat fram en rad nya försvarsinitiativ i Bryssel. På torsdagen presenterade EU-kommissionen en färdkarta för att stärka unionens försvarsförmåga.

– Vi vill uppnå försvarsberedskap före 2030. Varför? På grund av Putins planer. Och vi måste avskräcka aggression, förhindra krig, bevara fred, och det är vad den här färdplanen handlar om, sade försvarskommissionär Andrius Kubilius under en presskonferens.

Kärnan i förslaget är att medlemsländerna ska samarbeta i frivilliga "förmågekoalitioner" för att gemensamt utveckla och köpa in materiel inom nio viktiga områden, som luftvärn och artilleri. Planen sätter också upp mål och indikatorer på medlemsländernas inköpsmönster. Ett mål, för att sänka kostnaderna, är att minst 40 procent av alla försvarsinköp ska göras gemensamt till slutet av 2027, jämfört med under 20 procent i dag.

För att hantera de mest akuta hoten föreslås fyra så kallade strategiska flaggskeppsprojekt: ett drönarförsvarsinitiativ, övervakning av den östra flanken, ett europeiskt luftvärn och ett rymdförsvar. Särskilt drönarhotet pekas ut som en akut sårbarhet.

– Vi står lite nakna när det kommer till drönarutmaningarna, sade en hög EU-tjänsteman till journalister och underströk behovet av omedelbara, samordnade åtgärder.

Sverige varnar för dubbelarbete
Trots de ambitiösa målen höjs varnande röster från flera medlemsländer, däribland Sverige. Oron är att EU:s nya initiativ ska skapa onödig byråkrati och överlappa med försvarsalliansen Nato, som utgör grunden för det kollektiva försvaret.

– Se till nu att vi inte får en duplicering och en massa mer byråkrati och arbete, sade försvarsminister Pål Jonson (M) på onsdagen, enligt TT.

I ett positionspapper utvecklar regeringen sin kritik. Man kräver att EU:s arbete måste utgå från de militära behov och förmågemål som Nato redan fastställt. Beslut om försvarsförmåga och prioriteringar måste, enligt Sverige, med fasthet förbli i medlemsländernas händer. Man motsätter sig också att framsteg ska mätas i huruvida man använder EU-verktyg som gemensam upphandling. Istället vill Sverige se "resultatorienterade" indikatorer, som sänkta priser och kortare leveranstider från en stärkt europeisk försvarsindustri.

Kommissionens svar: Ska inte ersätta Nato
Kommissionen var under sin presentation noga med att försöka tona ned farhågorna om en maktkamp. EU:s utrikesrepresentant Kaja Kallas betonade att allt sker i "nära samordning" med Nato. Enligt en hög tjänsteman handlar EU-initiativen om att bygga upp förmågor – att se till att medlemsländerna har rätt utrustning – medan den operativa planeringen och ledningen av ett försvar fortsatt är en uppgift för Nato.

Resonemanget är att ett militärt starkare och mer samordnat EU också blir en starkare partner inom Nato-alliansen. Förslaget är därför utformat så att även de EU-länder som inte är medlemmar i Nato kan delta fullt ut i utveckling och inköp av materiel, även om de står utanför Natos militära kommandostruktur vid en eventuell kris.

Ukraina i centrum för försvaret
Genom hela förslaget löper stödet till Ukraina som en röd tråd. Landet beskrivs som EU:s "första försvarslinje" och ses som en central del av Europas framtida säkerhetsarkitektur. Planen är att fullt ut integrera den ukrainska försvarsindustrin i den europeiska för att dra nytta av landets innovationskraft och erfarenheter från slagfältet.

En "drönarallians" med Ukraina ska lanseras redan i början av nästa år. Kommissionen arbetar även på ett "reparationslån", finansierat av avkastningen från frysta ryska tillgångar, för att säkra en förutsägbar och långsiktig militär leverans till Kiev.

– Det starkaste säkerhetsgarantin är en stark ukrainsk försvarsindustri och en stark ukrainsk armé, sade Kaja Kallas.

Nästa steg för färdplanen är att den ska diskuteras av EU:s stats- och regeringschefer vid deras toppmöte nästa vecka.