Populistiska och auktoritära partier har aldrig sedan andra världskriget haft så starkt väljarstöd i Europa, visade en ny kartläggning från Epicenter i går. Ytterhögern står för huvuddelen av ökningen.

Två av ytterhögerns största partier, högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD) och Nationell samling (RN), är i dag störst i sina länders opinionsmätningar. RN:s Marine Le Pen kandiderar i det franska presidentvalet till våren nästa år. AfD siktar på att ta plats i den tyska förbundsregeringen 2029, enligt Reuters.

Från utträde till ombyggnad 
Partierna vill inte längre i första hand lämna EU utan förändra unionen inifrån. Det är en trend bland Europas nationalistpartier, skriver statsvetaren Andreas Johansson Heinö, som har författat rapporten bakom kartläggningen.

RN är ett tydligt exempel. Marine Le Pen gick till val 2017 på att Frankrike skulle lämna euron. I dag accepterar partiet både EU-medlemskapet och euron, enligt rapporten.

– Vi vill inte lämna EU. Vi vill förändra allt utan att förstöra något, sade partiordföranden Jordan Bardella till Politico i juni.

AfD:s förflyttning är mer villkorad. I förra veckan presenterade partiledaren Alice Weidel en rapport från partiets delegation i EU-parlamentet. Rapporten kräver att EU:s fördrag omförhandlas. Misslyckas det ska det tyska folket ”självt avgöra” vilken väg landet ska ta i Europapolitiken, heter det i rapporten.

Partiets tyska riksdagsvalprogram från 2025 går längre. Där vill AfD ersätta EU med ett nygrundat ”förbund av europeiska nationer” och återinföra en nationell valuta, eventuellt med euron kvar parallellt. En partikongress ska ta ställning till den nya linjen nästa år, enligt Reuters. Indexet klassar fortfarande AfD som hårt EU-skeptiskt och RN som mjukt EU-skeptiskt.

Samma förskjutning har redan skett på andra håll. Sverigedemokraterna släppte kravet på ett svenskt utträde 2019 och valde under Tidösamarbetet 2022-2026 att ligga mycket lågt med invändningar i riksdagen mot Sveriges EU-politik. Italiens premiärminister Giorgia Meloni har enligt Johansson Heinö ”i stor utsträckning övergivit sin tidigare EU-fientliga retorik”. Indexet klassar hennes parti Italiens bröder som EU-positivt.

Mer makt till medlemsländerna 
När det gäller EU:s institutioner liknar de två partiernas förslag varandra. AfD vill att Europeiska rådet, där stats- och regeringscheferna möts, ska bli EU:s centrala beslutsorgan. EU-kommissionen ska bara ha en samordnande och verkställande roll. EU-parlamentets ledamöter ska inte längre väljas direkt utan utses av de nationella parlamenten och EU-domstolen ska göras om till en mellanstatlig skiljedomstol.

RN gick i sitt manifest inför EU-valet 2024 längre i synen på kommissionen. Partiet ville göra om den till ett generalsekretariat åt ministerrådet ”utan beslutsmakt eller initiativrätt”. Rätten att föreslå nya lagar skulle i stället ligga hos medlemsländerna. RN ville också slå fast att den franska grundlagen står över EU:s regler och domstolar.

AfD vill att nationella grundlagar ska gå före EU-rätten utanför det partiet kallar unionens kärnuppgifter. Partiet vill också att Tyskland, efter danskt mönster, ska få undantag från EU:s asyl- och migrationspolitik, skatte- och socialpolitik samt överstatligt försvarssamarbete.

Partierna dominerar varsin partigrupp i EU-parlamentet. RN har 29 av de högerextrema PfE:s 85 ledamöter. AfD har 15 av de ultranationalistiska ESN:s 27. Gruppernas program pekar åt samma håll. PfE säger nej till ”all ytterligare överföring av nationell suveränitet” till EU:s institutioner och kräver att ländernas vetorätt respekteras. ESN avvisar en ökad centralisering av EU och ”skapandet av en skuld- och finanspolitisk union”.

Flera av partiernas önskningar kräver dock ändringar i EU:s fördrag, Lissabonfördraget, vilket i sin tur förutsätter att alla EU-länder blir överens för att de ska bli verklighet.

Budgeten som hävstång 
Både AfD och RN vill kraftigt minska sina länders bidrag till EU:s budget. Le Pen vill sätta ett tak för Frankrikes nettobidrag, sade hon i en debatt i augusti.

– Det finns ingen större anledning att ge unionen mer än fem miljarder euro i nettobidrag, sade Marine Le Pen.

De senaste åren har Frankrikes nettobidrag legat på knappt nio miljarder euro.

AfD pekar ut samma metod. Varje ändring av hur EU finansieras måste godkännas av alla medlemsländer och därmed av det tyska parlamentet. ”Tyskland har därmed ett effektivt veto”, skriver partiet och hotar att blockera EU:s finansiering om unionen inte reformeras. Även nederländska Frihetspartiet (PVV), som sitter i PfE, vill i sitt valprogram från 2025 lägga veto mot EU-budgeten för att tvinga fram ett undantag från EU:s asyl- och migrationspolitik.

Om EU-länderna inte kommer överens om flerårsbudgeten, där alla har vetorätt, förlängs den innevarande flerårsbudgeten oförändrad in i den nya budgetperioden. Det betyder bland annat att inget enskilt EU-land eller grupp av länder kan stänga ner EU-budgeten enligt amerikansk modell.

Olika syn på inre marknaden och euron 
På andra punkter skiljer sig partierna åt. AfD vill att EU-rätten ska gälla fullt ut på den inre marknaden och säger ja till fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. RN ville 2024 tillåta att franska företag prioriteras i offentlig upphandling och begränsa den fria rörligheten inom Schengenområdet till medborgare i EU-länderna.

RN har slutat kräva att Frankrike lämnar euron. AfD:s valprogram från 2025 beskriver i stället euron som en ”transferunion” som Tyskland ska säga upp.

Ryssland vattendelare 
Störst är skillnaden i synen på Ryssland. I RN:s EU-valsmanifest från 2024 står att Ryssland ”bryter mot folkrätten” och att Ukraina för ett ”legitimt självförsvar”. Bardella har gått längre.

– President Putins Ryssland är ett mångdimensionellt hot, sade han till Politico.

Han har också backat från partiets gamla krav på att Frankrike ska lämna Natos integrerade militära ledning.

– Vi vill inte lämna den integrerade ledningen så länge det är krig vid Europas dörr, sade Jordan Bardella.

Linjen är dock inte enhetlig. Le Pen har en mer tvetydig hållning än Bardella och de interna skillnaderna är betydande, enligt Epicenters rapport.

AfD:s valprogram från 2025 kräver att sanktionerna mot Ryssland hävs omedelbart och att gasledningarna Nord Stream repareras. Ukraina ska vara ”en neutral stat utanför Nato och EU”. Partiets nya EU-manifestet nämner dock varken Ryssland eller Ukraina.

Även synen på USA skiljer partierna åt. RN kommer ur en tradition som varit kritisk mot USA och Nato, enligt rapport. Weidel har dock odlat närmare band till Donald Trumps Maga-rörelse, medan partiets starka östtyska falang är mer öppet ryssvänlig.

Långt till majoritet 
AfD tecknar ett scenario där en ”patriotisk högermajoritet” i EU-parlamentet kommer inom räckhåll i valet 2029, något partiet skriver att det ”knappt vågat hoppas på”. Fördragsändringar kräver dock enhällighet bland medlemsländerna och ratificering i alla länder och där har EU-parlamentet närmast inget inflytande.