I fredags rapporterades att Ryssland ska få delta i ishockey-VM. Idrottens skiljedomstol, CAS, har ändrat internationella ishockeyförbundets beslut att stoppa Ryssland från internationella tävlingar efter landets fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Detta är mer än en sportnyhet och konsekvenserna av domen är betydligt större än att Tre Kronor riskerar ett tuffare motstånd i kommande ishockeyturneringar. Detta angår hela Europa.

I somras skrev jag om att Europa, trots begränsad ekonomisk och geopolitisk makt i världen, har enorma framgångar inom fotboll, varför man gemensamt kan och bör använda idrotten som en “soft power” mot auktoritära, icke-demokratiska system. Lyckligtvis gjorde Uefa just detta och deras enade front fick Fifas president att backa.

Vi befinner oss nu i ett liknande läge. Rysslands anfallskrig i Ukraina fortsätter skörda oskyldiga liv varje dag. EU säger sig stå enat bakom Ukraina genom att bidra med ekonomiskt och politiskt stöd. Men var är EU nu?

Jag befarar att kriget i Ukraina har blivit vardag för oss européer. Vi har vant oss vid att höra om nya ryska attacker som ännu ett inslag i nyhetssändningen, inklämt mellan andra nyheter och dagens väderprognos. Det är farligt. Vi får aldrig vänja oss vid en humanitär katastrof på vår egen kontinent. Och att tillåta Ryssland att delta i ishockey-VM skulle vara ett steg på vägen till just det - att släta över, glömma, förlåta.

Sveriges uttalande att man vägrar spela hockeymatcher mot Ryssland är oerhört välkommet, även om man avvisat en bojkott från turneringen. Samma besked har kommit från Finland, Danmark och Norge i veckan. Det finns även initiativ på EU-nivå. 21 Europaparlamentariker, däribland svenska Karin Karlsbro, var snabba med att skriva under ett brev till EU:s institutioner, internationella ishockeyförbundet samt värdnationen Tyskland med en uppmaning om samordnade juridiska åtgärder för att stoppa Rysslands deltagande.

Jag tror att det är här i kärnan ligger. I ordet samordning.

Det är naturligtvis bra Sverige och andra länder går ut med att de vägrar spela mot Ryssland. Men när varje nation agerar ensam blir genomslaget mindre. En gemensam europeisk hållning skulle vara betydligt starkare. Titta bara på när Uefa framgångsrikt gick samman i somras och hotade om bojkott i fotbolls-VM. Det är nu dags för europeiska ishockeyförbund att lära sig av Uefa!

Europa har i det här läget inte råd att vara splittrat. Vi måste med enad front stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och för Ukrainas rätt till självbestämmande. Europas ledare måste använda de verktyg som står till deras förfogande. Detta skulle kunna vara att:

• EU gemensamt överklagar CAS dom.

• De europeiska ishockeyförbunden går ihop och hotar att bojkotta framtida turneringar ifall Ryssland tillåts delta.

• Tyskland, som kommer att vara värdnation för VM i maj, kan inspireras av Kanada, och säga att de inte kommer bevilja några visum för ryska spelare. Ännu bättre ifall samtliga EU-länder gemensamt beslutar att inte bevilja ryska atleter visum när man står som värd för internationella idrottsevenemang.

Min poäng är att detta handlar om något mycket större än hockey. Det handlar om att vilja se ett enat Europa som rakryggade kan stå upp för de värderingar vi tror på, de värderingar som legat till grund för EU:s skapande. EU grundades på en idé om att värna freden på vår kontinent. Därför kan vi inte acceptera att en stat som bedriver ett fullskaligt anfallskrig mot ett europeiskt land deltar i våra internationella idrottsturneringar. 

EU måste klara av att stå enat mot Rysslands deltagande.

Lisa Lindgren