Läsartext: EU-skatter som gör alla till vinnare

Krister Andersson, Svenskt Näringsliv, har svarat på min artikel om att EU även måste fatta vissa skattebeslut – hur skattebasen beräknas för bolagsskatten, koldioxidskatt och skatt på finansiella transaktioner.

Där vi är närmast till att vara överens är om skattebasen för bolagsskatten. För ett par år sedan skrev jag ett yttrande för EESK (Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén) om detta som på ”EU-språk” kallas CCCTB. Svenskt Näringsliv var närvarande som expert för Businesseurope. Vi var eniga om så gott som allt bortsett från om en sådan gemensam skattebas skulle vara frivillig eller inte. Svenskt Näringslivs idé är att detta ska vara en 28-onde skattebas som företagen ska kunna välja i stället för de nationella skattebaserna. EESKs och mitt förslag är i stället att det borde vara den enda gällande. Skattesatserna ska man besluta om nationellt men inte på vad de beräknas.

Idag måste ett företag som har verksamhet i alla 27 medlemsländerna i EU behärska 27 system för beräkning av företagsskatten. Det är inte svårt att inse hur mycket enklare det vore för företagen med ett enda system. Dessutom skulle möjligheterna till fusk och skatteflykt minska.

”Såväl Sverige som Europa behöver ett skattesystem som inte hämmar tillväxt och jobb” skrev Krister Andersson. Javisst, ett steg på vägen är en sådan gemensam beräkning av skattebasen.

Däremot är Anderssons resonemang om en skatt på finansiella transaktioner alldeles för ytligt. Företagsvärlden tycks reagera utifrån att den främste förespråkaren för en sådan skatt är den internationella fackföreningsrörelsen. Då är utgångspunkten att man ska agera mot.

Men vad är det förespråkarna vill försöka åstadkomma med en sådan skatt? Jo, att minska de kortsiktiga spekulativa penningöverföringarna som finansinstituten ägnar sig år. Dessa sker ofta flera gånger per dag och med jättesummor försöker man suga ut allt som går på små kortsiktiga förändringar i t ex växelkurser.

Detta har absolut ingenting att göra med likviditeten i banksystemet. Det var ingen brist på likviditet för 10 år sedan då dessa transaktioner var en fjärdedel av vad de är idag. Dessa transaktioner har faktiskt betydelse för finansieringen av näringslivets investeringar. Men inte så att näringslivet gynnas av dem, tvärtom. Om bankerna inte ägnade sig år all denna spekulation utan i stället åt mer långsiktig verksamhet – finansiering av företagens investeringar – då skulle alla gynnas av detta.

Genom att den föreslagna skatten (bara 0,05 %) skulle tas ut vid varje transaktion skulle den kortsiktiga spekulationen bli olönsam för bankerna. För ett lån till ett företag som är en långsiktig engångsåtgärd skulle den knappast märkas. Jag hoppas att Näringslivet ansluter sig till idén om en skatt på finanstransaktioner då det i högsta grad är i deras intresse, lika mycket som i fackföreningarnas intresse. Eller, med Krister Andersson ord det ”behövs effektiva finansmarknader”.

När det gäller koldioxidskatter förespråkar Andersson det handelssystem med utsläppsrätter som ingår i Kyotoavtalet. Att både ha detta och skatt på koldioxid är enligt honom inte bra då det innebär dubbla styrsystem för att minska utsläppen. Det är ett rimligt argument om man endast ser på näringslivet. Vi alla är dock med och ”förorenar” genom koldioxidutsläpp. Jag kan inte ändra min konsumtion och minska koldioxidutsläppen med hjälp av utsläppsrätterna. Det räcker inte att ensidigt se på näringslivets situation. En skatt på koldioxid läggs på priset, ju mer desto mer koldioxid som släpps ut, och påverkar då både företagens val av metoder och den enskilde konsumentens val.

Koldioxidskatt är en bra metod för att med hjälp av priserna på olika varor och tjänster minska utsläppen. För att bli effektiv måste den vara tillräckligt hög och omfatta hela EU. Vi väntar på ett förslag från EU-kommissionen.

Vi måste naturligtvis i första hand få debatten om skattepolitiken att tydligt visa på de politiska skillnaderna i Sverige men det får inte innebära att vi inte orkar med att även föra en debatt på EU-nivå om de skatter som lämpligast beslutas där.