EU-nämnden slagträ i politisk maktkamp

Riksdagens konstitutionsutskott prickar arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) för att hon varit för passiv i Sveriges förberedelsearbete i Bryssel och felaktigt informerat om möjligheterna att få med ståndpunkter om social dumpning och den svenska arbetsmarknadsmodellen i EU:s sysselsättningsrapport 2011.

Moderaten Per Bill, konstitutionsutskottets vice ordförande, försvarade arbetsmarknadsministern på torsdagen och ansåg att hon handlat inom sitt mandat eftersom det inte fanns ett absolut krav på att hon skulle reservera sig. Frågan handlar egentligen om en maktkamp mellan EU-nämnden och regeringen och det är i sista hand regeringen som avgör Sveriges EU-politik, påpekade Per Bill.

– När EU-nämnden bildades var idén att det skulle vara ett rådgivande organ - sedan har praxis förskjutits. Men det finns ett utrymme för regeringen att inte bara vara ett rent språkrör för vad EU-nämnden tycker, sade Per Bill.

Konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson (MP) sade till Europaportalen att den skada som ministern kan ha åsamkat Sverige i frågan varit mycket liten.

– Detta är mer en principiell fråga. När vi har ett system där regeringen ensam företräder Sverige och särskilt när vi har en minoritetsregering är det viktigt att EU-nämndens beslut och råd följs. Annars riskerar vi hamna i en situation där viktiga frågor avgörs av minoriteter i stället för majoriteter i Sveriges riksdag.

Miljöpartisterna Mehmet Kaplan och Jonas Eriksson låg bakom anmälan av Hillevi Engström till konstitutionsutskottet. De anser att det fanns ett utrymme för Sverige att förhandla ytterligare i ministerrådet mellan EU-nämndens möte och arbetsmarknadsministrarnas beslut i Bryssel några dagar senare.

– Ministern gav ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet och EU-nämnden intrycket av att frågan redan var avgjord och att det inte skulle tjäna något till att framföra vår åsikt på rådsmötet. Vi accepterade det eftersom vi naturligtvis trodde att ministern hade rätt, säger Mehmet Kaplan.

Vad fanns det för bevis på att frågan inte redan var avgjord och att  ministern inte hade rätt?

– Så som jag uppfattar det, efter den information som vi fått från våra EU-parlamentariker, så var inte frågan så låst som hon gav uttryck för. Vår uppfattning är att ministern hade kunnat agera friare än hon gjorde.

Det var på ett intensivt möte bakom stängda dörrar i mars 2011 som oppositionen och allianspartierna drabbade samman i riksdagens EU-nämnd kring Sveriges hållning i EU:s sysselsättningspolitik. Oppositionen, S, MP, V och SD, bildade majoritet för att Sverige skulle kräva ändringar i  de så kallade rådsslutsatserna som skulle antas av EU-ländernas arbetsmarknadsministrar några dagar senare:

“För att regeringen ska kunna acceptera rådets slutsatser måste dessa innehålla tydliga skrivningar som klargör att arbetsmarknadens parters autonomi och ingångna avtal på arbetsmarknaden respekteras och att alla former av social dumpning ska motverkas.”

Efter att Hillevi Engström redogjort för Sveriges (EU-nämndens) ståndpunkter men inte fått gehör för dessa av de andra arbetsmarknadsministrarna valde hon att lägga ner sin röst.

Fotnot: Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har avböjt att kommentera konstitutionsutskottets beslut.