Debatt: Regeringen måste tydliggöra storföretagens omvärldsansvar

I våras ville EU-kommissionen ställa krav på att företag ska redovisa hur verksamheten påverkar natur, människors hälsa och arbetsförhållanden, så kallad icke finansiell redovisning eller hållbarhetsrapportering. Bara Tyskland och Sverige tvekar att skriva under och det är mycket oroväckande. Företagens självreglering på området är inte tillräcklig, vilket exempelvis den tragiska olyckan i Bangladesh nyligen är ett bevis för.   

Förslaget från EU är viktigt. Det rör i grunden företagens ansvar för mänskliga rättigheter när de bedriver sin verksamhet, gör inköp eller genomför affärer med olika aktörer. Samhället, allmänheten och medarbetare är viktiga för företag, inte enkom aktieägarintresset. Det är också den grundmodell som företagens arbete med socialt ansvar bygger på, att ta hänsyn till olika intressen. Därför borde den svenska regeringen snarast ansluta sig till förslaget.

De 23 största svenska företagen har 90 procent av de anställda utanför Sverige. Drygt en miljon anställda, nästan lika många som alla TCO-förbundens medlemmar, finns alltså i svenska företag runt om i världen. Många av de svenska och europeiska företagen är verksamma på marknader där det i praktiken råder brist på mänskliga rättigheter i arbetslivet och allra svårast förhållanden finns i företagens leverantörskedjor.

Det senaste halvåret har vi fått erfara hur brister i arbetsmiljön på företag och i deras leverantörskedjor lett till flera olyckor. En stor olycka får mycket uppmärksamhet i media, men vi vet också att olyckor som leder till skador och dödsfall för en eller ett fåtal är vanligt förekommande i leverantörsledet. Företagens självreglering har visat sig otillräcklig i det globala arbetslivet. Initiativet från EU är därför ett viktigt steg för att driva fram en sundare bolagsstyrningskultur och större transparens kring företagens arbete med mänskliga rättigheter.

Många företag gör utan tvekan bra hållbarhetsrapporter, men i praktiken är de för få i förhållande till hur många som löper i risk att kränka mänskliga rättigheter och har undermåliga arbetsförhållanden i sina leverantörskedjor.

Förslaget innebär krav på storföretag att redovisa icke-finansiell information på ett enhetligare sätt där bland annat arbetstagarrelaterade frågor och mänskliga rättigheter i det globala arbetslivet är en del. Förslaget är begränsat till företag med fler än 500 anställda och en balansomslutning på 20 miljoner euro eller en omsättning på 40 miljoner euro. Kraven ska följas enligt principen följ eller förklara och redovisningen ska baseras på nationella, EU-baserade eller internationella ramverk.

I dagsläget står Sverige som enda EU-land tillsammans med Tyskland och vacklar. Frågan vi ställer oss är om Sverige som framsynt och modernt land verkligen ska hamna på efterkälken när det gäller företagens arbete med mänskliga rättigheter? Lagstiftning ska inte bara ses som ett krav, utan är också normerande för hur företag förväntas agera i samhället. Det förbättrar möjligheterna för fler att investera socialt hållbart.

Att EU nu vill se relevant och jämförbar information på det sociala området är ett viktigt steg. Nu är det upp till regeringen att tydliggöra vad de förväntar sig av svenska storföretag. Genom förslaget blir företagens ursäkter att inte följa internationella regelverk som ILO:s kärnkonventioner och OECD:s riktlinjer för multinationella företag troligen färre. Vi hoppas nu på att EU-initiativet som ligger på den svenska regeringens bord får en omprövning.

Eva Nordmark, ordförande för TCO och Martin Linder, andre vice ordförande för Unionen