Debatt: Debatt: Motverka nästa lågkonjunktur med prisstabilitet och reformer

Sverige är ett litet exportberoende land och vår ekonomi påverkas vare sig vi vill eller inte av vår omvärld. Euroområdet spelar med sin storlek och närhet en viktig roll för hur svensk ekonomi utvecklas. Hur den europeiska valutapolitiken utformas påverkar i förlängningen hur EU-lagstiftning på flertalet områden utformas – lagstiftning som även Sverige måste förhålla sig till.

Att euroområdet är stabilt och att vi inte ser en upprepning av den senaste Eurokrisen är avgörande för svensk ekonomi och välfärd. Christine Lagarde tillträder, om ingenting oförutsett händer, som chef för Europeiska centralbanken, ECB, den 1 november i år.

I veckan fick hon stöd i Europaparlamentets omröstning.

Lagarde har en imponerande meritlista, men hon ställs inför såväl stora som svåra frågor och hennes beslut kommer i hög utsträckning att påverka Sverige.

Hon kan sägas ärva ett hus som är reparerat men inte renoverat. Eurokrisen bemöttes med långtgående åtgärder och Europa har under de senaste åren präglats av en hög tillväxt samt ökad investeringstakt. Samtidigt ser vi nu hur inflationstrycket är fortsatt lågt.

I ett läge där vi redan har extremt låga räntor och ser ut att gå mot lågkonjunktur behöver penningpolitiken vara både försiktig och kreativ. Detta samtidigt som många länder har dragit sig för att genomföra nödvändiga strukturreformer, vilket kommer att göra nästa lågkonjunktur mer kännbar.

De viktigaste uppgifterna

Först och främst måste Lagarde fokusera på hennes enskilt viktigaste uppgift: bevara prisstabiliteten. Alla andra uppgifter är och ska vara underordnade denna. Svensk och europeisk ekonomi har inte råd med varken skenande inflation eller deflation för euron.

Lagarde har helt rätt i att klimatförändringarna på längre sikt utgör ett reellt makroekonomiskt hot. Det är bra och nödvändigt att ta hänsyn till dessa. Men centralbankers uppgift är att på kort och medellång sikt säkerställa ekonomisk och finansiell stabilitet och det måste fortsatt vara ECB:s primära uppgift.

Därtill behöver ländernas strukturella stabilitet stärkas. Under de senaste åren verkar stabilitets- och tillväxtpaktens underskotts- och statsskuldstak ha betraktas närmast som högtstående ideal, snarare än krav som medlemsländerna ska uppnå. Hade alla länder följt paktens principer så hade eurokrisen inte blivit så allvarlig som den till slut blev. Oavsett hur mycket som görs på europeisk nivå så vilar till syvende och sist det yttersta ansvaret på medlemsländerna själva. Här finns det just nu mycket att önska.

Rekommendationer lämnas utan åtgärder

EU-kommissionen presenterar varje år ett antal rekommendationer för varje medlemsland för att stimulera jobb och tillväxt samtidigt som finansiell stabilitet värnas. Än så länge har bara 40 procent av 2018 års rekommendationer påbörjats. Med andra ord har medlemsländerna inte ens påbörjat tre av fem rekommendationer. 

Det är avgörande att EU:s medlemsländer faktiskt använder de goda åren till att förbereda sina ekonomier för sämre tider. Om strukturreformer genomförs under lågkonjunkturer så riskerar de förstärka den ekonomiska nedgången. Det är med andra ord bättre och framför allt lättare politiskt att laga taket medan solen skiner.

Sverige är helt beroende av vad som händer i vår omvärld. När vi ser en europeisk lågkonjunktur som är på ingång, kombinerat med kriser såsom Brexit och handelskrig, kommer även vi att påverkas. Då behöver vi en stabil euro och ett stabilt euroområde. 

Lagarde är en kompetent person och har tidigare hanterat globala finanskriser. Om hon fokuserar på sina viktigaste uppgifter och är tydlig i sin kommunikation gentemot medlemsländer och medborgare så kan hennes mandatperiod bli framgångsrik.

 Euroområdets framtid kommer att vara beroende både av ett långsiktigt perspektiv hos ECB och medlemsländernas egna ansträngningar. Vi moderater är beredda att bistå i detta arbete.

Jessica Polfjärd (M) 
Europaparlamentariker 
Ersättare i utskottet för ekonomi och valutafrågor