Debatt: Viktor Orbán en säkerhetsrisk – EU måste agera

Ungerns premiärminister Viktor Orbán har länge testat gränserna för EU och Nato. Hans spel vid olika möten i Europeiska rådet och avsiktliga fördröjning av ett stödpaket på 50 miljarder euro till Ukraina har frustrerat EU-ledarna och isolerat honom.  

Hans oförklarliga envishet när det gäller Sveriges Nato-anslutning saknar logik och lämnar Ungern som det sista medlemslandet som ännu inte ratificerat Sveriges ansökan, trots otaliga försäkringar om motsatsen. 

Inflytande från Kreml 

Hans beteende i varje ärende har i bästa fall varit småaktigt, i värsta fall illvilligt, och tyder på ett extraordinärt inflytande från Kreml. Och det är inte det första exemplet på omedgörlighet, till förmån för ryska intressen, som Orbán har uppvisat på den internationella arenan. Den ungerske premiärministern har under de senaste två åren attackerat från sidlinjen och hotat att blockera EU-omfattande sanktioner mot den ryska ekonomin och mot viktiga allierade till Putin.

Han har ansträngt tålamodet hos sina europeiska allierade gång på gång och, ännu värre, avvikit från unionens överenskomna samförstånd, genom att koppla Ungern till rysk energi och ge röst åt Kremls propaganda. Hans åtgärder har i varje skede stridit mot EU:s och det transatlantiska samförståndet, manipulerat unionens beslutsprocess och i slutändan undergrävt västvärldens kollektiva säkerhetsintressen. 

Maktberusad Orbán

Vissa har antytt att den självutnämnde "gatukämpen" är maktberusad efter att ha vunnit en jordskredsseger i landets parlamentsval 2022. Mot bakgrund av en splittrad politisk opposition och inhemska reformer som gynnar Orbáns parti, finns det en viss sanning i att premiärministern nu kan göra som han vill, utan att det får några återverkningar. 

Orbán har med sitt uppblåsta ego närmat sig EU med en överdriven uppfattning om sin egen betydelse. Att kritisera Bryssel är nu en rutin, och EU:s politik betecknas rutinmässigt som en "parodi". Ändå är det Orbáns Ungern, och ingen annan, som står ensam i unionen.  

EU måste agera

EU har utmärkt sig genom att fördröja åtgärder mot Orbáns alltmer autokratiska beteende i mer än ett decennium. Men i krigstider börjar Orbáns hot mot EU-27 att bli existentiellt. EU bör sluta ge efter för Orbáns utpressning. Den har verktygen för att göra detta. Det är dags att sluta låta svansen vifta på hunden. 

I en annan kraftmätning förra veckan gav Orbán slutligen upp sitt motstånd mot EU:s föreslagna finansiella paket för Ukraina. Trots alla utspel fick han ge vika för i stort sett alla sina krav. Han var tvungen att ge upp sitt framtida krav på vetorätt och nöjde sig med en förnuftigare årlig rapport och en debatt med ledarna om genomförandet av stödpaketet.

Orbán säkrade en – till en början till synes oroande – revidering av EU-kommissionens slutsatser från 2020 om medlemsländernas efterlevnad av EU-lagstiftningen. Denna nya "garanti", om hur rättsstatsprincipen skall utvärderas av Europeiska kommissionen, säger nu att allt arbete skall göras på ett "rättvist och objektivt sätt", och lämnar öppet för anklagelsen att kommissionen hittills inte har handlat i god tro. Vi får hoppas att det bara är ytterligare ett exempel på kreativ ordkonst från EU:s sida, och inte en uppmjukning av tidigare accepterade regler. 

Det bör göras klart för Orbán att hans utpressningstaktik inte kommer att leda till några ytterligare eftergifter eller machiavelliska kompromisser – utan endast mer bestraffning. Villkorsmekanismen bör därför tillämpas strikt, och alla utbetalningar av EU-medel bör vara beroende av inte bara åtaganden på papperet utan faktiska reformer i verkligheten.

Börja reformera rättsväsendet

En bra början skulle vara att vänta och se om de formellt antagna reformerna av rättsväsendet, som Orbán motvilligt har antagit för att frigöra frysta EU-medel, genomförs. Dessa syftar till att stärka rättsväsendets oberoende genom att öka befogenheterna för det oberoende nationella rättsliga rådet och reformera högsta domstolens funktionssätt för att begränsa riskerna för politiskt inflytande.

Under tiden bör EU-medlen kanaliseras direkt till det ungerska folket, företagen och kommunerna. Att gå förbi hans regering skulle kunna beröva Orbán möjligheten att framställa sig själv och den ungerska nationen som offer.  Slutligen bör åberopandet av artikel 7, som skulle beröva Orbáns rösträtt, tydligt läggas på bordet. 

Bestämt och kraftfullt svar behövs

Orbáns ständigt splittrande beteende och totala förakt för EU:s värderingar måste bemötas med kraftfulla åtgärder, både för Europas skull och för vanliga ungrares skull, som ser sitt lands demokrati och internationella allianser falla sönder framför sina ögon. Ingen ytterligare fördröjning kan accepteras. 

Orbáns utpressning kräver ett bestämt svar, genom rättsliga mekanismer som upprätthåller EU:s värderingar och stöd till dem som lider under Orbáns regim. Det ligger både i EU:s och Ungerns nationella intresse.  

David Koranyi 
Ordförande för Action for Democracy, en ideell global prodemokratisk rörelse. 

Han har tidigare tjänstgjort som statssekreterare och chefsrådgivare för utrikespolitik och nationell säkerhet åt Ungerns politiskt obundna premiärminister Gordon Bajnai och som senior rådgivare i stadsdiplomati åt gröna Gergely Karácsony, borgmästare i Budapest.